Aftonbladet – 11 juni 1869, sida 2

— Fru Hedins afskedsreteott i går atoi å Stora teatern var en af dessa konsthögtider, vid hvilka glädjen och tillfredsstälelsen att bevittna utmärkta konstnärliga prestationer bländar fig med den vemodiga känsla, som väckes af tanken: kanske för sista gången! Denna stämning gjorde sig här så mycket mäktigare gällande, som vi detta tillfälls äfskedet icke gällde en konstnär, Som, böjd af årens tyngd, drog gig tillbaka att hvila på sina lagrar, utan en, som nyss på den fulla middagshöjden af sin konstnärsbana var en af de förnämsta prydnaderna för den konstanstalt hon tillhört. Behaget och elegansen ha på vår skådebana haft få representanter, som kunnat mäta sig med fru Zelma Hedin, och om vi numera fö se komedien spelad lifligt och friskt, om dialogen i densåmma flyter ledigt och naturligt om replikerna falla med sann betoning och rätta ögonblicket, så har denna konstnärinne sin väsentliga andel i den förändring till et bättre, hvilken i dessa hänseenden efter hanc inträdt. En fullsatt salong, som öfverhöljd henne med bifallsyttringar och blommor, vitt: nade också att publiken skattade dessa förtjenster och mindes hvad fru Hedin varit erkände hvad hon är för vår scen. Då efte pjesens slut de entusiastiska framropningarn tycktes icke vilja taga någon ända, fram trädde fru Hedin slutligen till rampen oc uttalade med af rörelse vibrerande röst någr tacksägelseoch afskedsord till publiker Dessa ord, som äfven uttryckte ett, om ä svagt, hopp om återseende, helsades med e nn bifallsstorm och en n framropning, oc så hade fru Zelma Hedin afträdt från de kungliga scenen.