Aftonbladet – 10 juni 1869, sida 3

UTRIKES, FRANERIKE. Den belgiska tidningen Rappel, en filial af Victor Hugos tidning med samma namn i Paris, innehåller en skrifvelse från Rochefort, hvari denne framställer skälen, hvarföre han icke ville träda tillbaka för Jules Favre. Man får af denna skrifvelse intressanta upplysningar om de planer, med hvilka det radikala aktionspartiet i Frankrike umgås, och erhåller dessutom en föreställning om den agitation, som i Belgien är i gång mot det franska kejsardömet. Den nämnda skrifvelsen, hvilken Pays och andra officiösa blad aftrycka, lyder sålunda: Det gäller nu blott att komplettera den radikala listan genom den andra omröstningen. Sedan den vältalige herr Jules Fayre misslyckats i Lyon, Marseille, Auch och flere andra kretsar i departementena, står han fast vid sin kandidatur i Paris, från hvilken han berättas en kort tid ha varit betänkt 8 att afstå. Några valmän ha frågat mig, om jag fortfarande vill uppträda mot honom. Ja, det vill jag verkligen, och jag skall göra det med så mycket större energie, som det är han, som uppträdt emot mig. Jag har för öfrigt för långe sedan trott mig göra den iakttagelsen, att ordet förlamar handlipgskraften. Är hr Jules Favre, hvilken såsom talare ovilkorligen står i främsta ledet, man för att i ett gitvet ögonblick ställa kejsaren till rätta säsom ansvarig för alla de förbrytelser, som blifvit begångna på de senaste adertönåren? Skall han icke rygga tillbaka för följderna af en sådan änklagelse? Skall han, om så behöfves, gå så långt som att kalla folket till vapen? Nej, det skall han icke. I aderton år har han kunnat göra det, ech han har äpnu icke gjort det. Jag tänker mig den möjligheten, att i mor: gen ett uppror utbryter i Paris och att det uppenbarligen bar till ändamål att kullslå kejsardömet. Skall herr Favre då stå hos dem, som anfalla det, eller hos dem, som försvara det? De frågor, som skilja 088 Åt, äro således af gå stor vigt, att jag i terr Jules Fayre, vensterjis störstå talare, endast kan ge en afejord motståndare. Det sätt, hvårpå han har uppställt sin kandidatur mat min, bevisar för öfrigt, att han åtminstone skulle känna lika mycken ovilja öfver republikanernas som över C8ternas inträde i kammaren. Jag för min del r öfvertygad om, att han skulle taga sig långt mindre nära af den ofårciella kandidatens val än af mitt, fhura jag tillägger min ringa person så liten betydelse söm möjligt, är det dock maktpåliggande för mig att låta valmännen veta, att jag oändligt mycket hellre vill duka under för antalet ar hans anhängare än väljas af dem. Man har satt ex Föd mössa på mig, och det får nu gå som det vill; men benta. fr a vill jag. Man har ällt mig på en barrikåd, och uex star jag ovar. se er Henri kRocksjorta Missnöjet inom nationalgardet i Paris är i tilltagande, Kompapierna 4, 5 och 6 vid 52:dra bataljonen ba instämti 1:sta och 2:dra kompaniernas protest, Ätven inom pational