Se tälten hur de falla Och trossen packas på, Och pojkarna de tralla: Nu få vi hemåt gå! Vi tutta på eu brasa. Här fatt2s inte ljus När pojkarna kalasa Och tömma sina krus. Vi pressa hvarje droppa, Som finns i flaskan qvar. En sådan mustig soppa Ej vankas alla dar. Se lågan hur hon flammar Och lägerhalmen tär. Hör ungdomsskaran glammar Och marketentarn svär, Ty alla vilja dricka En skål, som riktigt känns, I botten för sin flicka, Men pungen, den är läns. Tag af dig kronans mössa, Säg pliten nu farväl! Att skiljas från din bössa Det grämer djupt din själ; Det går dig in i märgen, Att fanan öfverge, Den blå och gula färgen Var dig så kär att se. Hvem vet om ej med tiden Du pröfva får ditt mod Öch fanan uti striden Försvara med ditt blod. Må då din kärlek brinna Med oförminskad glöd, Och fosterlandet finna I dig sitt bästa stöd! 5e opp mot himlen, gossar! Så röd och jus blir skyn Och solen redan blossar Der invid skogens bryn. Hör! länsmän kommendera. Dä skilnad på befäl! Nu måste vi marschera. Korpral, farväl, farväl!