Beväringsmötet. Skildring ur folklifvet af Richard Gustafsson. Xnryckningen. När Junisolen Jågar, Så ljufvelig och varm, Beväringen från hemmet drar och glada sån. : ger skalla. På vägen fram han tågar, : Med knytet på sin arm, Till mötesplatsen, der gevärens täta salfvor knalla, Takt och tu! Stampa nu, Foten fram och kraft i sparken, Så det skälfver uti marken! Se jäntorna på backen, De vifta sitt farväl Och ropa: Se beväringen, nu kan han rätt stoltsera! Han svänger sig på klacken, Så stolt uti sin själ, Ty han skall bli en kronans karl och lära exercera. Stäm nu opp I vår tropp! Och med högan röst sjung takten, Så det eko ger i trakten. SS I kronans sköna kläder, De gula och de blå, Vi kråma oss, och jäntorna de följa med i massa. Det är min själ en heder För alla flickor små, ss Att vid beväringspojkens arm få gå omkring och ståssa, Mången ann Fästeman Står i öfvergifven väntan När beväringen tar jäntan, Som tallen uppå backen Så raka ska vi gå, sn Och om än bjertat bankar må vi rynka ögonbrynen, Så styfva uti nacken