t ä ar fred här på vår sida a! en klotet det beh det var minsann inte för jordklo 3 höllo de på med ett krig, ett bittida — så höllo de P i Söd : gtruntkrig, derborta i Södra röfvaraktugv 2 pesittningarne der Amerika. De Spansnu at modervoro sedan flera år i fullt upprorimv.. landet. Både den nya och den gamla styrelsen hade spillt mycket blod, men den nya hade fått öfvertaget, under befäl af en general Bolivar, som var en dugtig karl och en utmärkt man på den tiden, fast numera ingen tyckes bry sig om att komma ihåg honom. Engelsmän och irländare, som alltid ha fallenhet för att slåss och som inte hade något att göra hemma, togo tjenst hos generalen som frivilliga, och somliga af våra köpmän funno det fördelaktigt att sända förråder af kulor och krut till det partiet, som hade öfverhand. Det var inte så liten risk härvid, men en lyckad spekulation ersatte vanligtvis mer än två misslyckade. Och på dessa grunder tycker jag för resten att all handel drifves öfver hela verlden. Bland de engelsmän, som hade någon del i dessa spansk-amerikanska affärer, råkade jag att också i min ringa mån deltaga. Jag var, som jag nyss sade, öfverstyrman ombord på briggen Goda Afsigten — ett lustigt namn för ett fartyg som gick med kulor och krut för att understödja ett uppror, inte sannt? — och vi voro destinerade till Södra. Amerika, men ingen visste hvart, ty den enda som när vi seglade hade reda på våra instruktioner var kaptenen, och han var knappt till hälften belåten dermed. Jag vet i denna dag inte huru många kaggar krut vi hade puperd, jag vet blött att vi ej hade annan ast. Den Goda Afsigten var den förargligaste gamla tunna jag någonsin varit ombord på, och eländig i alla möjliga afseenden. Hön vär