med några af dem som bo der, så begagnå i vi oss af tilltället. I mitt land begagna vi oss alliid af hvarje tillfälle.n Och draga god nytta deraf, tror jag? Det är sannt, sir, sade kaptenen, att det går rätt bra för oss. Ja, det gör det, sir. Men jag hindrar tärniogen att gå vidare. Tärningen snurrade åter öfver bordet och stannade framför David Polreath, en gråhärig väderbiten gubbe, så gammal som bergem hviskade kaptenen till Alfred, och så ård som spik. Och jag undrar, tillade kaptenen och såg sig omkring, xom Odöpte Penreven är här och hvem som är han! David Polreath strök upp sitt jerngrå hår, som föll i tjocka b cklor kring hans breda panna och började genast. Efter som Davy Polreath har vakten, ve han, så skall han icke skolka ett ögonick. N Jag blef skickad ut till sjös när jag var ungefär så hö: som den här käppen, och jag begagnade tiden väl, så att jag vid tjugufem års ålder var välbeställd öfverstyrman på skeppet Goda Afsigten. Det var år adertonhundradetjugutvå eller tre, jag vet ej rätt hvilket, som jag uppnådde den förutnämnda åldern af tjugufem år. Jag hoppas, mina herrar, att I ursäkten mitt dåliga minne för data, namn, antal, ställen, och sådant der. Hvad sjelfva historien angår, så har jag den nog i minnet, det är iogen fara för; jag bar den så att säga uppskrifven i minnets loggbok och jag ser den der klart som dagen. Men det ligger liksom en dimma öfver hvad som föregick, och för resten öfver hvad som följde med — och det är inte troligt att den viker numera, vid mina år, eller hur? Nå, så der adertonhundratjugutvå eller