reti göres att förekomma godtycke; ty der inga bestärbmelser fintias om tiden eller erten eller antalet af de prestationer, som skola utgöras, der är aftalets föremål icke så noga bestämdt, som det enligt allmänna konträktsläran bör vara. Det är nemligen icke likgiltigt, ort dagsverket består i att hugga ved eller vagga barn, i att plöja jorden eller vandra landsvägen, för att uträttå jorGegarens fruntimmers små kommissioner 0. s. v., titgå föremålet för hvarje aftal bör vara så noga bestämdt, att ingen visshet kan ega rum, hvari ömsesidiga rättigheter och förbindelser bestå; Det kan således med skäl ifragasättas, huruvida sådana öfverenskommelser, der någon förbundit sig att ttgöra dagsverken såsom vilkor för nyttjanderätt af jord; utan att nämndt är, hvar eller när de skola utgöras eller af hvad beskaffenhet arbetet skall vara, innefatta ett rättsgiltigt aftal. Då man emellertid nu sett, att 1869 års Jagutskott betraktar dem såsom fullt giltiga, så måste lagstiftaren genom positiv lag uttala hvad eljest sunda förnuftet säger, nemligen att ifrågavarande öfverenskommeiser, för att vara lagliga, måste vara till innehållet närinare bestämda än vanligen är fallet. —1—