Svarta Hufvudet. Och nu vet du alltsammans. Det förefaller mig, Castaing, som om jag aldrig mer skulle våga tänka på detta ohyggliga äfventyr eller tala derom. Det synes mig så hemskt, att jag mår illa vid blotta påminnelsen derom. Åh, visst inte, sade Dufay muntert; du skall en gåvg när du blir gammal gerna vid vinterbrasan berätta, det, som ett intressant reseälventyr, lita på det. Mina herrar, spådomen är uppfylld. Måtte tärningskastet nästa gång ske med mera urskilving. Godt, sir, sade kapten Jorgan, och steg upp, alltunder det han höll sin kamrat fast vid rockärmen, för att hindra honom från att yttra sig: jag gratulerar er till det der äfventyret, herr Tredgear; det var litat obehagligt medan det påstod, men är så mycket behagligare sedan att se tillbaka till, alldeles som de flesta äfventyr och de flesta menniskors lif plägar vara. Herr Tredgear, ni var orolig öfver era penningar den gången, och de hade så när blifvit stulna penningar. Summan skulle inte händelsevis ha varit omkring fembundrade pund? Jag skulle önska det hade varit hälften så mycket,, lydde svaret. Jag tackar, sir. Får jag lof att göra er en fråga, som egentligen redan blifvit gjord förut? Har ni någonsin bär i Lanrean hört talas om någonting, någon den allraminsta omständighet, som kunde halva ett visst sammanhang med vårt ärende hit? Nej, aldrig. Mycken tack för ett ärligt svar, min herrex, sade kaptenen. Ser niv, tillade han ursäktande, vi hafva blifvit anvisade Lanrean, som ett ställe der vi kunde erhålla upplysningar, och som vi råkat komma i sällskap