STOCKHOLM den 9 Juni. i i 4 Om dagsverksskyldigheten. il: l Vi komma nu till den enskilda dagsverkskyldigheten i Sverge, hvilken åligger bru-, are och arrendatorer att till jordegarne full-, öra, Huru ofullständig lagstiftningen idetta: mne är, synes bäst af de motioner, soti vid istförflutna Riksdag väcktes om förändrade öreskrifter angående jordegares och arrenatörs ömsesidiga rättsförhållander, g Hr Per Nilsson från Malmöhus län före-. log, att hos K. M:t anhålla om en komitå tt utarbeta ett förslag om de svenska landförhållanden, med ledning af den danska agstiftningen i samma ämne. : Hr Ola Bosson Olsson föreslog, att de konrakter, som utgifvas till landbonde eller torare å så kallad hoverijord, ej måtte få stälas pa milidre än 20 års tid samt ätt arrengifterna för hemmanet eller torpet böra i ontraktet noga bestämmas, och intet dervid emnas åt kontraktgifvarens godtycke. Hr Orre föreslog; att då nyttjanderätt till ord af egaren eller rätter innehafvare öLverätes på annan person, skriftligt kontrakt lerom skall upprättas och af vittnen bestyras; att den tid, öfverlåtelsen omfattar, skall kontraktet bestämmas sait att, då ersätt lingen för denna nyttjanderätt skall utgå i lagsverken, kontraktet skall innehålla bestämda föreskrifter om såväl dessas antal och irstiden; då de skola utgöras, som ock den sård eller egendom, der de skola förrättås, allt vid påföljd att aftalet om öfverlåtelsen annat fall icke anses inför lag gällande. Lagutskottet afstyrkte emellertid samtliga lessa motioner och ehuru assessor Bergström afgifven reservation föreslagit åtskilliga lagbestämmelser, hufvudsakligen i samma syftning som hr Orres motion, blef utskottets itlåtätide i begge Karirarne bifallet. Huru orimligt det nuvarande förhållandet är, att arrendatorn å obestämd tid skall vara skyldig fullgöra ett ofta till arbetets beskaffenhet obestämdt antal dagsverken, är klart för en hvär, som aldrig så litet tänkt öfver ämnet. För ätt ni icke fästa oss vid, karg de skånske magnaterna i fordna tider, di kommunikationerna voro dåliga, brukade låta dagsverksskylliga fallgöra sin prestation genom att vandra upp fill Vestergötland, för att aflemna julklappar till slägtingar och vätiner; eller hurö ett grefligt herrskap från Sö dermanland, som tillbragte vintern i Stocks holm, men fruktade, att der ej kunna få julgröten så väl lagad som på stamgodset, lät en dagsverkare föra dei k i på senare stället tillagade läckra maten till hufvudstaden, så frågas med hvilken känsla skall arrendatorn, som sjelf eger jordbruk, g i jordegarens arbetö såsom Hans tnskilde tienare! Jöanske skall han nödgas köra jordegarens plög just då hans egen jord behöfde plöjas, för att ej taga skada af att ligga orörd! Kanske skall han nödgas berga jordegarens skörd, just då regnet hotar att förderfva hans egen! Följden blir Vanliget, att hån sköter jordegarens jord illa,. emedan han har sin egen att tätkä på, och sin egen sköter han illa, emedan jorda aren, rycker bort honom, då han bäst eliöfde sköta hönte Det torde ej vara tvifvel underkastadt att ett sådant jordbrukssystem, är i nationalekonomiskt hänsetnde skadligt, emedan arbetet blir illa uträttadt, och derjemite bidrager att öka fattigdomen, okunnigheten och missnöjet bland den tälrikasts arbetsklassen: . Ehuru det emellertid icke kan Värä meningen att vilja genom lagstiftningen med tvång söka införa den förbättring, hvartill det alltid är lyckligast om förhållandena fritt utveökla sig sjltva. kan man dock af lagatiftäret fordra, ätt föreskrifter meddelades derom, att till förekommande af prejeri och godtycke från jordegarnes sida så vigtiga aftal, som angående lega af jord, skola afslutas skriftligen och med vittnen samt att afgälden, vare sig i penningar, varor eller anta tjönstbarheter; skall i kontraktet till beloppet utsättas. De egendomar, vid hvilkastörsta hindret möter för afskaffande af upplåtelse af större jordBesitthingat mbt eböstäbrd dagsverksskyldighet; äro troligen fideikommisserna. imeliertid har lagstiftaren genominskränkningen irättigheten, att stifta fideikommisser af fast egendom länge sedan erkänt, att sådana jordbesittningar äro skadliga och erfarenheten bekräftar agligen denna åsigt. De störa gödsj sött fideikommisserna bilda, komma ofta i händerna på personer, som hvarken hafva lust eller förmåga att sköta dem på tillbörligt sätt: Då Innehafvarne ej med samma lätthet; som verkliga egare, kunna erhålla lån samt ej vilja tppbfira sin etiskilda förinögenHet, den de helst önska öfverlemtia åt de bärn; Hvilka icke kömmå att ärfva fideikommisset, så förstad äe sällan stört, förbättringar eller sådana, hvaraf icke frukten Kah skördas i den närmaste framtiden. Egendomarnes storlek gör vidare, att joraen-3j kan skötas så väl, som om den vore delad mellan flera. egare; Fideikommissinrättvin en medtör derföre den olägenhet, alt då et stor del af jorden upplåtes på arrende mot da sverksskyldighet, blifver både den bibehållna och den utarrenderade jorden mindre väl skött, hvarjemte den senares befolkning ofta just genöm den häglöshst och bitterhet i lynnet, som blir en följd af dagsverksskyidigleteh, demoraliseras och utarmas. Då nu den enskilda viljan och fördelen måste så begränsas, att samhällets välfärd derigenom icke äfventyras, så vore det uti ifrågavarande hänseende samhällsgagneligt, om fideikomimisserna snart kunde upphöra att finnas till; Vi hafva genom dessa uppsatser velat fästa uppmärksamhet på behofvet att bättre ordna förhållandet mellan jordegare och brukare, en fråga som vid sista riksdag säkert förekom mången allt för ny och derföre ej fick hågor lösning, men som utan tvifvel återkommer intilldess åtminstone ett försök af lagstiftaKORSET ARNES ONE EESK SITER I Svarta Hufvudet. Och nu vet du alltsam