Men om jag nu ändå nekar er att flytta den här herrn ur mitt hus! Det vågar ni inte.s Hvarföre ? Derföre, sade jag långsamt, att jag då genast skulle gå ned till gendarmeriet i byn och anmäla saken och derföre att ert hus inte är särdeles väl kändt. Han teg ett ögonblick, men tycktes besluten att våga det yttersta och sade: Ån om jag ville stänga min dörr och behålla. er qvar begge två, hvem skulle väl kunna hindra mig deritrån? Först och frä. st, sade jag, skall jag åtaga mig att hindra er derifrån om ni är ensam. Men om ni har några medhjelpare i närheten, så vill jag bara säga er att jag i afton är väntad till Franey och om jag inte kommer, skall man snart söka upp mig. Man vet att jag reste från Douloise i morgse och att jag ämnade stanha vid middagstiden vid ett illa beryktadt värdshus och att detta värdshus heter Svarta Hufvudet. Nå, vill ni nu hbjelpa mig? Nej, jag vill ingentiog ha att göra med saken,, svarade kanaljen. Det var just inte så lätt att släpa dig från det ställe der du låg och ut i fria luften samt att få dig upp i min vagn, som stod utanför huset, men det lyckades dock. Dernäst måste jag försöka att ensam köra två vagnar. Det kunde ej gå till-på mer än ett sätt. Jag ledde min egen häst fram till stallgårdens port, der jag kunde se honom, medan jag spände för din häst för vagner. hvilket jag måste göra alldeles ensam. Sluviigen var också det gjordt. Jag band din häst med grimman fast vid min vagn, tog min egen häst vid tygeln och lyckades sålunda sätta tåget i gång. Och så begåfvo vi oss (ehuru endast fot för fot) bort ifrån