Kristiania. Berger: komitens utlåtande kommer att tillstyrka betydliga nedsättningar i umgälderna. Bratt: ej välbetänkt att höja vågafgifterna, då jernhandteringen lede af ett stort betryck. Philipsson: frågans ömtåliga sträng vore ej höjd vågafgift, en obetydlighet mot öfriga omkostnaderna för jernexporten från Göteborg. Lindström tillstyrkte drätselkammarns förslag; berodde på jernJexportörerna, om afgifterna här vore höga. Wijk: afslaget pa förra taxhöjningen berodde på att staden ej gjort motsvarande förbättringar å jernvågen. Samma afslag vore nu att vänta. Omkostnaderna vore så höga, emedan exportörerna ofta höjde sina kostnaI der med 2 öre pr ctr. Hammarberg förneI kade detta, så vidt han visste. Philipsson: vågpengarne afsåge inkomst åt staden; beItraktades de blott som ersättning för stadens kostnader för jernmagasineriog, finge stadens invånare ökad beskattning. Ingen industri borde onaturligt uppmuntras; så blefve förhållandet, om vågafgifterna stode alltför mycket under blifvande kostnader, om jernet förvarades i privata magasiner. I Med 23 röster mot 21 beslöts, att hela frågan, äfven om vågafgifterna skulle till en beredning öfverlemnas, hvilken ock skulle yttra sig om förenkling och lättnad i arbetssättet vid jernvågen och nedsättning i kostnaderna samt tillse att nuvarande kommissionärsbefattningar vid jernvågen undvikas. Förslag att härvid tillkalla bruksegare förkastades. Man finner häraf, äfvensom af uppgifter i Göteborgstidningar, att rörelsen anses besvärad af alltför höga umgälder samt af ett tungt och inveckladt expeditionssätt. Oaktadt Göteborg ej blott utan vinst, utan med uppoffring, uppehåller jernvågen, få jernfabrikanterna vidkännas kostnader, som än kallas vågumgälder, än exportkostnader, hvilka utgöra 17 proc. pr ctr stångjern, ehuru sjelfva vågafgiften till staden ej -uppgår till a FT RT ST En KV valt Uddevalla till export trots omlastnin Wenersborg och jernvägstransport derifrån. I Stockholm äro dock afgifterna ännu drygare. Här erlägges dragarelön på vågen 4 öre, af vågen 4, indragning i pråmen 1!10, båtlega 1!e, kommissionsarvode 4, vågomkostnader 3!o0, hvartill komma bakvigter och skålverkspengar, hvarigenom man kommer till minst 20, någongång till 22 å 23 öre. I Göteborg uppgå arbetspengarne vid jernvågen till 6 öre och kommissionsarvodet beräknas till 2, hvilket allt debiteras på samma räkning som afgiften till staden, hvarigenom den karakter af frivillighet, man velat ge denna taxering, kommer i besynnerlig dager. När så tillkommer pråmlega m. m. för transporten ombord på fartyg, så uppstår en kostnad för jernproducenten af 12 aå 12!e öre. Här återstå dock 4!2 å 5 öre, innan man uppnår de 17 öre, hvarmed jernproducenterna belastas på afräkningarne med de flesta exportörerna. Denna skilnad säges ligga deri, att exportören, som ej alltid kan på förhand känna omkostnadernas belopp, beräknar sig för säkerhetens skull ett par öre mer, än hvartill de i verkligheten gemenligen uppgå, enligt hvad hos stadsfullmäktige upplystes. Andra uppgåfvo, att här ej är fråga om någon sådan säkerhetsuppgift, utan allt beror på fritt aftal mellan exportören och bruksegarn. Vare sig härmed huru som helst, så ha bruksegare betraktat denna post af 17 öre i vägumgälder som hufvudsakligen en afgift till Göteborgs stad, hvilken de ansett oskälig och derför vändt sig till Uddevalla. En sådan utsigt tynger ock numera betydligt på produktionen, då denna måste sträfva ningen. På en tillverkning af 100,000 ctr gör en utgift af 6 öre 6000 rår eller räntan på 100,000 rdr. Allt detta, anmärker Handelstidningen, är en gammal surdeg, som ingalunda står i öfverensstämmelse med tidens kraf och hvari skyndsam rättelse måste göras, derest Göteborg vill fortfarande bevara sin betydelse som exportort. En särskild uppmärksamhet kräfver nu Trollhätte kanal, sedan han inträdt i det stadium, då öfverskottet utöfver en viss behållning skall ingå till statsverket. Detta öfverskott af den förut rikt gifvande guldgrufvan lärer nu vara ganska obetydligt, i det kanalbolaget dels företar en mängd arbeten, som förut ej ansetts nödiga, dels laborerar under en massa embetsmän med dryga aflöniogar, hvilka numera ej kunna anses utgå ur bolagets, utan ur statens kassa. Bättre då att nedsätta kanalafgifterna än göra improduktiva utgifter. Må statens revisorer för Trollhätte kanal egna denna sak den allvarligaste uppmärksamhet ! Kraftiga uppmaningar ställas nu till Göteborgs stad att vid dess jernvåg vidtaga nödiga rättelser. Må denna reform äfven tillvinna sig Stockholms uppmärksamhet och tagas i allvarligt öfvervägande hvad härvarande förhållanden angår. För icke längesedan väckte hr O. Dickson motion om att Göteborg skulle söka bli qvitt de rättigheter och skyldigheter, som äro förbundna med bhållandet af jernvåg, på det enskilda företagsamheten måtte få tillfälle att ordna sakerna på bättre och ändamålsenligare sätt. Förslaget mötte starkt motstånd hos de flesta jernexportörerna; nu torde de komma att se saken anuorlunda. Uppmärksamheten är nu allvarligt fästad på att Göteborgs uppoffring för jernvågen må lända stadens rörelse till gagn och ej tvärtom. Det är och blir en orimlighet, att under det regestaden å vågfördt jern med 20 eller 1 öre pr ctr, så uppgår kommissionsarvodet åt vågens tjenstemän till 2 öre och arbetspengar till 6 öre, allt med en slutsumma iumgälder för jernproducenten af 17 öre. Man talar och skrifver och arbetar nu mycket på bergslagsbanor såsom för Stockkolm af yttersta vigt för jernexportens qvarhållande och befrämjande på platsen. Denna sak är ock-utan all fråga af högsta betydelse för Stockholm som handelsort; ty reGöteborg, från hvilka det af urminnes tider gått på Stockholm. Men denna dragning skall mäktigt förstärkas, då Göteborg nu fiken, om ej Stockholm söker på allt upp2 öre. Härigenom ha betydande bruksegare att genom ökad qvantitet ersätta prisnedsätts ringen ej anser sig kunna öka afgiften tilll: dan börjar på flera ställen jern sändas tilll. vaknat för stora lättnaders vidtagande itrana mA st An ne ma ot DÅ fn