Aftonbladet – 8 juni 1869, sida 2

ETT BUDSKAP FRÅN SJÖN.) Novell af Dickens och Collins. Öfvers. från engelskan. Då jag gick utför trappan, såg jag den vedervärdiga lilla uppasserskan gå öfver gården åt stallet till, atföljd af en smed, som bar en hammere och några andra verktyg. Så fort hon fick se mig, yttrade flickan hastigt några ord till smeden, och i samma ögonblick togo bäda en annan väg och försvunno i en lada på andra sidan om gården. Det föll mig genast in, att smeden blifvit efterskickad för att slå in en spik i föten på min häst, så att jag skulle vara ur stand att resa, äfven om det förgiftade vinet förfelade sin verkan. Denna tanke gaf mig nya krafter. Jag började draga min vagn ut ur skjulet, men två gånger under detta arbete vet jag att jag föll omkull. Derefter skyndade jag till stallet. Hästen var ännu pågelad, och det lyckades mig verkligen att få betslet i munnen på honom och leda honom bort till vagnen. Efter jag vet inte huru många fåfänga törsök att få det lydiga djuret förspändt — ty jag var lika oförmögen att beräkna afstånden, som någonsin en drucken man — lyckades jag, himlen vete huru, erhålla hjelp af en liten pojke. Just då jag höll på att sätta i selpinnen, hörde jag en öst bakom mig, som sade: Skall ni resa utan att dricka kaffe? Jag vände mig om och fick se värden tätt bakom mig. Han stod och såg på mina fåfänga försök att fästa seldonen, men gjorde ej en rörelse för att hjelpa mig. ) Så A, B. nr 122—126. N