TIMER RESER KRA, Se mn A.S -— mm. Ah att såsom sin åsigt uttala: dels att jordbruket bör småningom befrias från grundskatter och tionde, och dels att skjutsskyldigheten bör skiljas från jorden och läggas på 2:dra artikelns bevillning. Mötet slutade kl; omkring 7 på aftonen. Krönika. De små tjufvarne hänger man, men de stora låter man gå är ett ordspråk, som i våra dagar alltför ofta besannas. Och icke nog med det, man slungar förbannelser efter de små tjufvarne, men för de stora tar man hatten af och säger: Skulle ni inte vilja vara af den godheten och lemna igen hvad ni behagat låna af oss. Vid den spanska lagstiftande församlingens sammanträde den 29 Maj upplyste ministern Figuerola, att exdrottning Isabella stodeien ersonlig skuld af 36 millioner realer till statskassan, och ministern Zorilla tillade, att under Isabellas regering 745 taflor af högt konstvärde försvunnit ur de offentliga musterna. Den spanske ministern bugar sig och taJar om personlig skuld, derför att det är en drottning som roffat till sig millioner. Hade det varit eri af folket, som tillegnat sig en tusendedel af de 36 millionerna, så hade man ropat högt på stöld och i alla riktniogar telegraferat: Ta fast tjufven! Och om den arme syndare kommit undan, så skulle han aldrig vågat uppträda som sig sjelf, af fruktan för fängelset och sina medmenniskors förakt; men Isabella slår sig öppet ner ett par dagsresof från sitt bestulna folk, och en stor nations öfverhufvud öppnar sina armar för henne och kallar henne syster. Öch värst af allt, detta passerar utan att man deri finner något särdeles anmärkningsvärdt eller upprörande. Vämjeliga frukt af dep gamla verldens moparkiska afguderi! Jag hade verkligen trott att detta afguderi skulle vara djupt rotadt äfven hos oss skandinaver, och att arti-jemnlikhetsprincipen skulle följa med våra utvandrare till Nya verlden, men så är det gudskelof icke, om man får tro presidenten Grants omdöme öfver skandinaverna i Amerika. Han räknar fietnligen skandinaverna bland den stora republikens bästa medborgare, och säger, att de äro trogna mot frihetsoch jemnlikhetsprinciperna och att de höra till kärnan af det republikanska partiet. Um så är, bevisar det att det gamla talet om de royalistiska svenskarne, icke längre har fullt skäl för sig, ty de republikanska idterna gro på djupet och behöfva blott frisk luft för att spira upp ljuset. I allmänhet visa vi svenskar en stor benägenhet att nedsätta oss sjelfva och göra ll ösg sämre än vi äro. Isypnerhet är dettal förhållandet med butvudstadens innebyggare. Utlänningar och innevånarne i våra småstäder och på landsbygden, som läsa hvad vi Stockholmare skrifva om oss sjelfva, skola li komma till den öfvertygelsen att Stockholm är ett annat Gomorrha, som endera dagen förtjenar att förgöras med eld och svatvel. Ena dagen innehåller en tidniog en arti-l: kel öm CQvisnofriden på våra gators och framkastar helt enkelt det påståendet, att ingenstädes respekteras qvinnofriden så litet som i vår hufvudstad, och fillägger några berättelser om hur anständiga qvinnor varit nära, ätt bli enleverade på öppen gata. Förfärligt! utropar läsaren och är öfvertygad om att stockholtiarne äro de råaste barbarer på jorden. Men jag ber er vara öfvertygad om att qvinnofriden i Sverges hafvadstad respekteras lika mycket som i de flestå andra stora städer i Europa. Dermed vill jag icke säga att allt är godt och väl, ty mycket återstår att öfska; men ingenting kan vinnas så länge de prostitäerade gvinnerna tillåtas svärma som nattfjärilar Öfver gator och platser när skymningen breder sig ut öfver staden. Då likna sederna här fullkomligt dem i Wien, Berlin och Paris, Liksom här vågar der intet anständigt frufitim-1 immer att ensam gå ut på gatan sedan detj blifvit mörkt; och samma orsak ha de till sin fruktan, nemligen der, stt bli tagen för en af dessa stackars varelser, söm gerna se att de bli antastade. Något absolut botes medel för detta ondä lär välicke finnas, men medel till förbättringar ha Uliitvit experimenterade i andra städer, och på flera ställen har man funnit det vara en fördel att dölja lasten, men i Stockholm vill man inte höra på det örat; utan följer mången annan hufvudstads exempel, att breda ut eländet, så att det faller alla i ögonen och genom sin falska glans lockar till efterföljd: i En annan dag uppträder en artikelförfattare och talar om omöjligheten att i Stockholm bibehålla en parkanläggning i ordnadt lj skick. cHvartill gagnar det:att bekosta försköningar inom ett samhälle, der de sedermera ej kunna skyddas mot okynpe och våld? frågar han i anledning af Kungsträdgårdens parkanläggningar och hänvisar på js hur Berzelii park blifvit csköflad. Jag deremot påstår, att Berzelii park icke c så mycket är sköflad som den är vanvårdad. Låt oss börja med att se på träden. Deha blifvit lemnade att utveckla sig utan att någonsin en vårdande hand gripit in för att åstadkomma en behöflig reglering. Der det varit anläggarens mening, att de gröfre och mera hastigt växande träden skulle gallras ut, i mån efter de ädlare trädens tillväxt, der har man lemnat allesammans qvar, så att träden sinsemellan qväfva hvarann och bli missbildade krymplingar. Gräsmattan har på flera ställen blifvit nedtrampad, det är sannt, men det kommer sig deraf att den blifvit upplåten till begagnande åt lekande barn och åt dagdrifvare, som der fritt fått taga sig en middagslor. Men der man genom ett lågt stängsel visat att gräset icke får beträdas, der har heller ingen trampat ned växtligheten, och der borde väl vara en vac: ker gräsmatta. Se sjelf! Der ser snarare ut som en bakgård, sparsamt bevuxen med ogräs och maskrosor. Man skyller på hundarne, men det är ett dåligt inkast, ty svårligen lär någon kunna öfvertygas om att hundarnes lekar ha det med sig att det växer maskrosor i deras spår. Samma artikelförfattare, som påstår att Dass Ad ola NRA AL LL w