som egdepenningar, OCh (CL SAMME MEL a lättsinne och äfventyrlighet, så funnes ej skäl att göra några uppoffringar för beredande, af större uärbetsförtjenst. Man öfvergick nu till den trettonde frågan, så lydande: Bör indelningsverket bibehållas såsom vårt grundförsvar eller aflösas af allmän folkbeväpning, och huru skall då denna aflösning rättvisligen ske, samt huru skall en allmän folkbeväpning (om sådan önskas) klokt och ändamålsenligt och utan alltför stor kostnad organiseras? Härom utspann sig en lång diskussion. Enoch annan talare yttrade sig för folkbeväpning, hvilken dock de flesta ansågo både för dyr och olärapr lig i flera hänseenden, äfvensom det kunde medföra lottning, Skarpskytteväsendet hade gått tillbaka i brist af befäl. Bkulie det kunna blifva en grund för folkbeväpning, skulle älla vara tvingade att ingå deri. Beväringen kunde exercefas hemma, då det ena årets möte kunde inbesparas och me del vinnas till indelta Aarmåns större öfning. folkskolorna borde början görås, 9. 8 v. Mötet uttalade till slut enhälligt den åsigt, att indelta armån borde bibehållas såsom grund för försvaret. Diskussionen hade nu fortgått till kl. 3 e. m, och beslöts ast taga sig en behöflig rast till kl. 5, då mötet åter samlades och diskussionen fortsattes. Man började nu med andra frågan, så lydande: Borde icke kyrkans och skolans tjenstemän aflöntis penom staten; och deras boställen indragas till densanimt?s Åtskilliga talare yrkade, att staten skulle aflöna presterna och boställena indragas. Det vote ock orättvist, att jordbruket ensamt skulle aflöna pråsterskapet. Major Lundeberg anmärkte, att en del boställen vore tillkomna genom skötning af församlingen och tillhörde således denna, andra tillhörde enskilda, som egde jus patröhates, de öfriga tillhörde staten, och endast dessa sist nämnda kundö således af den indragas. Löjtnant Casparsson ansåg frågaii för närvarande utan praktisk vigt, då den nu pågående löneregleringen vore af K. M:t och rikets ständer fastslälld och intet således kunde vidgöras på 40-å 50 år. Frågan vore äfven at privilegiinatur och berodde af kyrkomötet. Löneregleringskotniiten hade äfven såvidt möjligt sökt fördela bördan äfven på andra än jordbrukarne. I en tid, då det talades så mycket om att skilja kyrkan från staten, vore det eget att på det föreslagiid göttet vilja fastkedja den förra vid den senare. Orgelnisten Lundegren ansåg, att då det funnes statskyrkligt presterskap,! vorg det ock lämpligt att det lönades af staten, hvilken åsigt äfven blef mötets. Åttonde frågan företogs derefter, så lydande: Har den nuvarande förordningen om grindar lilläinpots så, att icke de vägoch hägnads. underhållningsslkyldiges billiga rätt blifvit förnärmad? Författningens anda klandrades ej, med väl dess tillämpning, som haft till följd stora olägenheter och tiytket förökad kostnad med stängning, snöskottning o. Y.Årnsåga att konungens befallningshafvande ej lämpligen borde ega rätt bestämma öfver huruviäa grind skall finnas eller icke, utan borde det pröfvas och afgöras af häradsrätt. Tionde frågan lydde sålunda: os Ånses någon billig rättvisa ligga uti gällande bestämmelse om bränöinsulminuteringsoch utskänlkningsafgifternas fördelning Jan Iliasörn ansåg fördelningen orättvis. Staden hade ojemförligt Större inkomst än landskommunerna. Skuttunge socken Hadö förra året 24 rdr i inkomst häraf. Landet bar dock fotering och andra onera, som staden ej eger, men får nu skatta till staden. Afgifterna borde ingå till staten, då blefve fördeltingen rättvisast. Handlanden Söderman: Obillighet förefunnes nti, då denna handel i staden blifvit ett monopol. Utminuteringen borde vara fri. Våra embetsmän ha nu tagit rörelseh om hand, derföre har varan blifvit fördyrad. Skatten skille läggas endast på tillverkaren och ingå till staten, som fördelade den. Staden får dock många fattiga från landet och bör derför hafva större andel. Mötet ansåg ej att rörelsen borde vara fri och medgaf att staden borde hafva någon större andel, ehuru ej så stor som nu. Tredje frågan så lydande: År fri religionsöfning eller fullkomlig religionsfrihet nyttig och af allmänt behof påkallad ? Mötet ansåg denna fråga vara af sista riksdagert besvarad genom den af densamma antagna lag om utvidgad relionsfrihet. Den fjerde frågan lydde: cÅro privatbankerna till verkligt gagn för statet och dess innebyggäre; eller äro de blott till nylta för de enskilde kapitalisterne? Mötet uttalade den åsigt, att privatbankernas verksamhet ej varit till nytta för landet, men att de ej borde indragas, utan att ersättas af annat. Detta skulle ske genom riksbanken; som vid oktrojtidens slut skulle öfvertaga all penningörörelse, och för att kunna det, borde riksbanken få behålla bankovinsten att dermed förstärka sin kassa. Den femte frågan lydde sålunda: Åro alla nuvarande tjenstemän i statens och kyrkans tjenst nödvändiga? Om så icke -är, hvilka kunna utan skada indrågas? Denna fråga fick hvila, dels emedan motionären aflägsnat sig, dels emedan ingen af de närvarande ansågs kunna besvara den. Den sjette frågan lydde: Hvad är orsaken till den stora fattigdomen? Är den gällande fattigvårdsförordningen lämplig fter nuvarande förhållanden, och hvilka medel och utvägar kunna vara de bästa för att minska betlandet och den i allmänhet nog: höga fattigskatten? a Orgelnisten Lundegrn ansåg att missväxtåren gjort. betydligt till fattigdomen. Afven fattigvärdslagstiftningen, som varit för sträng mot kommunerna och ingifvit de fattige den tro att le egde fordra hjelp, utan att behöfva göra något sjelfva. De stora allmänna arbetena hade. skapat en lös befolkning, som nu drifver omkring. Den fria näringsförfattningen hade äfven gjort något till. Tal. trodde dock att det skulle blifva bättre och bättre, så att olägenheterna småningom komme att försvinna. Betlandet aflägsnades betydligt genom att, såsom i Björklinge och G:la Upsala skett, genom sammanskott anordna matinrättningar, hvilket i dessa socknar Astadkommit en högst betydlig lindring, derigenom att allt tiggeri från hus i hus kunnat förhindras. Häri instämde mötet. Öfriga frågor fingo hvila i anseende till denl: långt framskridna tiden. För att uppgöra förslag till stadgar för dessa ! möten valdes en komite bestående af kapten Norlin, kyrkovärden Jan Eliasson och orgelni-lsten Lundegren. Till bestyrelseledamöter återvaldes skolläraren Wallenström, Nils Nilsson i Norby och Jan Eliasson. Nästa möte bestämdes att hållas den 3 nästk. januari. Mötet åtskildes omkring half 9 på aftonen. — Folkmötet vid Hurlanda sistl. tisdag, skrifves i Kristinehamns Alleh., var bivistadt af mellan två och trehundra personer från nära och fjerran och öppnades mötet straxt efter kl.2 e. m. af possessionaten O. F. Olsson på SanzTill ordförande utsågs ledamoten af Andra ka... aren brukspatron A. A. Berger och till sekreterare borgmästaren härstädes C. H. Nordenfelt, hvilket uppdrag båda dessa herrar välvilligt åtogo sig. Brukst tant der di