Aftonbladet – 5 juni 1869, sida 3

vänd på sådant, som är af ringa värde, eller onyttigt; men om så går, så är det åtminstone icke reglementsförslagets fel, ty det bestämmer att ungefärligen 13 af tiden skall användas till gymnastik, bajonettfäktning, undervisning i klädsel, packning och putsning samt teoretisk undervisning, 23 till spridd ordning och bevakningstjenst samt 13 till sluten ordning och målskjutning. Får nu målskjutningen ut sin-rätt, så blifver till den slutna ordningen, der exercispedanteriet egentligen kan trifvas, ej så mycken tid öf2 att den räcker till för det som är onöigt. Att af sådana föreskrifter, som de här nu anförda, framdeles vilja hemta skäl till vägrande af anslag till infanteriets vapenöfningar, synes således icke böra blifva någon lycklig vändning. Gust. Nybleus ust. NN, . Vi ha ingalunda för afsigt, att inlåta oss i polemik med den ärade insändaren om hvilket sätt för verkställande af vändningar, som må anses vara gymnastiskt och mekaniskt riktigast; men hvad vi deremot drista fåret, det är, att svenska armåns krigsdugighet visserligen icke minskats om man bibehållit det sätt för vändningars verkställande, som hittills varit tillämpadt, och att den således icke heller ökas genom det, efter reglementskomitens åsigt, mera gymnastiskt riktiga i det nya sättet. Vidare påstå vi, att då ett sätt blifvit under en lång följd af år innött hos hela armen, man icke kan införa ett annat, utan att dertill åtgår tid. Vinnes nu verkligen ingen praktisk fördel af förändringen, så torde den slutsats medgifvas vara logiskt riktig, att den på inöfningen af det nya sättet använda tiden är onödigtvis förspilld. — År då dertill törhållandet sådant, som det är med den svenska indelta armån, att dess öfningstid är mycket knapp och väl behöfde användas hel och hållen på nyttiga och praktiskt gagneliga öfningar,t. ex., kland annat, den hos oss ännu alltjemt i så hög grad försummade striden i spridd ordning, så lärer man svårligen kunna komma till någonannan slutsats, än att det är oklokt att ytterligare inknappa den tid, som kunde egnas åt nyttiga öfningar, genom att tvinga till användning af en större eller mindre del af mötestiden under ett ellerett par år för inlärandet af nyheter, som icke i ringaste mån kunna komma att öka armåns krigsduglighet. Dertill kommer:den. icke ovigtiga omständigheten, att genom hvarje sådan förändring, som införes, tillintetgör man allt gagn. af -den undervisning i förut tillämpad exercis, som kunnat vinnas under beväringsöfningar, skarpskytteöfningar, vapenöfningar i skolorna m. m., och hvilket allt väl måste hafva haft för ändamål att undangöra något af den rekrytbildning, som måste bibringas det manskap, som skall anlitas om det en gång gäller att förskaffa förstärkning åt den stående armen, som ensam är alltför fåtalig för att kunna värna fösterlandet. Det är af dessa skäl, som vi, och många med-oss, anse, att man bör förfara ytterst varsamt vid införandet af nyheter i-exercering,-och--dervid inskränkasig endast till sådant, som till följd af nya förhållanden, såsom nya vapen, nya stridssätt 0. 8. V., är oundgängligen nödvändigt. Om insändarens åsigt, att det ingenting -betyder om någon af det gamla manskapet vid. en kompanieller bataljonsexercis gör en eller annan vändning på det gamla viset, kunde visserligen vara ett och annat att säga, då, efter den föreställning vi hittills haft-om ändamålet med ett likformigt och samtidigt utförande af en trupps rörelser, vi trott att dermed åsyftats bibehållandet af den reda och ordning, som i farans ögonblick äro af så oberäknelig vigt; men om vi lemna denna allmänna uppfattning åf saken åsido och hålla oss endast till förhändenvarande: förhållanden, så. torde, litet. hvar veta, att hvad än reglementskomiten må -tänka derom, fäster dock vederbörande befäl sådan vigt just vid dessa saker, att det gamla manskapet nog lärer få nöta med de nya vändningarna till dess de gå väl, skulle man än derpå förnöta ett helt möte. Och det var ett sådant sätt att använda de möten, dem folket med stora uppoffringar bekostar, som vi ansågo och anse olämpligt och egnadt att hos nationen och dess representanter väcka obenägenhet mot öfningsanslagen. Vi befara att detta icke kan resonneras bort genom någon, om än så lycklig vändning — af ord. För öfrigt tillåta vi oss erinra, att den pppsate, mot hvilken hr öfverstlöjtnant Nyblens riktat sina anmärkningar, egentligen icke diskuterade lämpligheten af de i reglementsförslaget ifrågasatta nyheterna, utan blott gaf ett uttryck åt den allmänna förundran som det väckt, att dessa förslagsvis å bane -bragta nyheter anbefallts till öfning på hela-armen; oaktadt hr krigsministern hade, offentligen låtit ganska tydligt förstå, att intill dess de blifvit af -krigsstyrelsen slutligen gillade, man endast ämnade experimentera med dem vid någon del af här garnisonerad-trupp. Rättegångsoch Pollssaker. Tirordnad åklagare. Poliskommissarien H.