Aftonbladet – 4 juni 1869, sida 2

— Protestantmötet i Worms den 3 Maj. Icke mindre än 20,009 främlingar, delegerade från alla tyska stater, äfvensom från Österrike och Frankrike, ha nämnde dag sammankommit i Worms och der börjat sina förhandlingar i Trefaldighetskyrkan. Briegleb slutade sin inledningsbön med orden: Herre, gif tyska folket en tysk kyrka! Bluntschli utsågs till ordförande. Som talare uppträdde Schenkel, Schellenberg, Holtzendorff, Haase, Ohly, Lisco, Manchot, Steinacker m. fl. Kl. 3 e. m. inbjöds folket genom klockringning till torget. Oerhörda menniskomassor sammankommo för att öfvervara uppläsandet af den antägna protesten och de uppställda teserna. Uppläsningen afbröts flera gånger genom bifallsrop. Ffter slutad uppläsag uppstämdes psalmen Vår Gud är oss en väldig borga och festen afslöts med klockringning: ötets anledning var att besvara påfvens rundskrifvelse med uppmaning att återvända till den katolska kyrkans modersfamn. I detta svar inlades en kraftig protest synnerligast mot de i eneyklikan uppställda: grundsatser, att alla katsiska medborgare måtte räcka protestanterna brodershanden till skydd för de hotade högsta nationala och andliga angelägonheterna a striden mot den gemensamme erden till den religiösa friden, nationalenheten och bildningens fria utveckling. Som hufvudorsaker till den religiösa söndringen beklagade Protestantmötet de presterliga fördomarne, isynnerhet jesuiternas verksamhet, som nu beherrskade katolska kyrkan. Blott tillbakavisandet af de hierarkiska anspråken, återvändandet till det rena evangeliet och erkännandet af bildningens resultater försäkra åt den söndrade kristenheten frid och tryggad välgång. Slutligen förklaras det hierarkiska sträfvandet efter makt och det exklusiva dogmväldet i protestantiska kyrkan för en förnekelse af protestantiska andan och närmande till Rom, Då vidare protestanternas ljamhet är ett hufvudstöd för kyrkliga reaktionen och äfven i Tysklands mäktigaste stat är hufvudhindret för en nationalkyrklig förnyelse, så uppmanas alla trosförvandter att afvärja de den andliga friheten hotande tendenserna. I kyrkoförfattningen vidhåller mötet grund— satsen om församlingens sjelfständighet och önskar en bestämd reglering af kyrkan och en inför kyrkomöte ansvarig kyrkostyrelse. Denna förklaring blef enhälligt antagen. Staden var under mötet pryad som till en festivitet med fanor i hessiska och nordtyska färger.