Aftonbladet – 4 juni 1869, sida 2

hvad man kallar litet flata ut öfver Parvis framgång, och presidenten skulle just åter sätta snurran i gång, då unga Raybrock — som kaptenen fålängt försökte återhålla — steg upp och bad att få göra herr Parvis en fråga. Herrarne af Kung Arthurs Klubb, som ansågo att det ej gick an, sökte med höga rop af: ptill ordningen!s förbindra honom derifrån, hvilket dock ej hade annan verkan än att han framställde sin fråga, så snart han kunde göra sig hörd. A Skulle den förglömda händelsen möjligen stå i något sammanhang med en summa. penningar? En summa, stor femhundrade pund? Penningar, som af dess egare ansågos hederigt förvärfvade, men som i sjelfva verket ej voro annat än stulna och oärligt åtkomna medel? En allmän förundran hade under detta märkliga förhör gripit klubben, hvilken förundran skulle öfvergått till harm om ej kaptenen mellankommit. Så underligt det låter, sade han, och så misstänkt det låter, ansvarar jag, mina herrar, för att min unge vän här har ett ordentligt skäl och ett som en bra karl och walesare utan skam kan stå för, till att göra dessa frågor. Äfvenså ansvarar jag för att hans ord äro utan all ond mening. Han och jag söka efter upplysning i en sak, som unfär omtalats i dessa hans ord. Denna upplysning skulle vi kunna erhålla äfven af de hederligaste och bästa menniskor — erhålla eller icke erhålla, här eller någonstädes här i trakten. Jag hoppas den hedervärde herr Arson — jag ber om förlåtelse, Parvis — icke hannågot emot att lugna min unge väns sinne gettom att svara Nej eller Ja. Efter otroliga svårigheter lyckades man slutligen förmå den envise Parvis att skrika