Aftonbladet – 3 juni 1869, sida 2

TREDJE KAPITLET. MHlubben. s En hed eller en så kallad mossen,i Cornwales, helst när östanvinden drager deröfver, är kanske den kallaste och ödsligaste trakt en resenär kan hitta på, under ett helt års resa. En mosse i Cornwales, i mörkret, är så svart och ödslig, att hvarje resande der troligen af allt sitt hjerta önskar sig väl derifrån, i hopp att aldrig mer behöfva återvända dit. En mosse i Cornwales, under en dimmig natt, är en öken, der vandraren behöfver kännas sin väg mer än se den, eljest är det troligt att hans lif och hans Vandringar alls icke mera skola komma att göra honom något bryderi. Kapten Jorgan och hans följeslagare hade gått rakt emot den skarpa sydostvinden, allt5 ifrån det solen gick upp, dagen efter deras afresa från Steepways. Tre gånger hade solen åter gått upp och ännu blåste den skarpa vinden emot dem, likt en illvillig ande, som ville hindra dem att gå framåt. Men kapten Jorgan var alltför mycket förtrolig med alla de vindar, som blåsa, och alltför van att kringgå deras minsta nycker och på längden ändå få öfverhand, för att blifva skrämd af någon medlem af den luftiga familjen. Det var hans mening att det öfverhufvud taget betydde föga hvad vind det blåste elJer hur hårdt det blåste, hvarför han vid detta tillfälle var så likgiltig för stormen, som en man kunde vara, som alltemellanåt anmärkte att det friskade upp honom, och som betraktade ovädret ungefär som en gammal bekant. Man skulle af hans sätt att se saken, kunnat sluta att det till och med fanns ett slags broderligt förstånd mellan kapten Jorgan och stormen, liksom mellan två erkända slagskämpar, vana att ofta stöllas emot hvarandra, Alfred Raybrock för