Aftonbladet – 3 juni 1869, sida 2

knät och ropade: Aldrig i mitt lif sett något så bra! hvarefter han skyndade bort. Orsaken till kaptenens hastiga sflägsnande var den att han upptäckte liten Kitty bland träden. Kapten gick utom hörhåll och väntade tills det föll honom in att han kunde fördrifva tiden med ännu en cigarr. Han tände den och rökade den, och kastade bort cigarrstumpen och väntade ändå. Slutligen vände han om mot byn och fick då syn på de båda älskande, som arm i arm vandrade under träden. Det var nu i solnedgången, den gyllene aftonstunden, och kaptenen sade för sig sjelf: Gyllene sgol, guld öfver sjö, guld öfver skog, guld öfver kärlek, öfver ungdom — alltiog förgyldt och guldglänsande. Icke destomindre fann kaptenen nödigt att ropa på sin unge följeslagare, innan han åter vände om. Inom några ögonblick stod denne vid hans sida och de började sin vandring. Den der stillsamma unga qvinnan med sitt faderlösa barn,, sade kaptenen, under det han föll in i jemna stez med ynglingen, yttrade ej sin mening förgäfves; men ett ärligt ord talas också aldrig fåfängt. Och nu då jag för er bort från den der lilla söta flickungen, som älskar er, tror på er och hoppas på er, förefaller jag mig sjelf bra lik den der listiga figuren jag sett på taflor, den, med de emala benee, den långa näsan och röda plymen i mössan, hvars mustascher vrida sig mer och mer upp mot ögonen, ju elakare han blir. Den unge fiskaren hade aldrig hört talas om Mefistofeles, men han skrattade när kaptenen stannade för att luta sig ned och slå sig på knäet, och de fortsatte sin väg som riktigt goda kamrater och vänner.