Aftonbladet – 2 juni 1869, sida 3

Om jag någonsin upptäcka återbetala med; Guds hjelp. H. R Den unge fiskaren hade blifvit mer och mer upprörd, allt eftersom skrifvelsen blifvit henom klarare och begripligare. Han lät papperet ligga qvar framför kaptenen öfver hvars axel han läst det, och kastade sig på: stolen, lutande sig mot bordet med händerna för ansigtet. Hvad nu? Unge man, sansa er!, bad kaptenen, var man och handla som en manl Det är bara egennytta, jag vet det — hvad skall jag göra, hvad skall jag! .? ropade den unge mannen stampande golivet af förtvillan. N Hvad ni skall göra? svarade kaptenen. Någonting naturligtvis. Om jag vore i ert ställe, så skulle jag gå ner till vågbrytarn dernere och ta tsg i en af de rostiga rinsarne der och antingen rycka upp den eller rycka tänderna ur munnen på mig, hellre än att ingenting göra. Ingenting! utropade kaptenen. En narr eller en feghjertad kan göra det, och af ingenting blir ingenting — hvilket jag tror några latinare påstå sig ha uppfunnit, sade kaptenen med djupaste förakt 3; liksom om inte Adam hade funnit på det långt förut invan djuren fått namn! Men hur det var, så såg kaptenen, att det var något annat skäl som han ännu ej förstod, för den unge mannens sorg och trots sina stora ord betraktade han honom med mediidande. Se så, gossels sade kaptenen, tala ut, hvad är det? Ni har sett hur vacker hon är, sir,, sade den: unge mannen och såg trp, för ögonblicket med rodnande anlete och oordnadt hår. Har någon nånsin: sagt att hon inte är