Aftonbladet – 1 juni 1869, sida 2

ETT BUDSKAP FRÅN SJÖN.) Novell af Dickons och Collins. Öfvers. från engelskan. I mitt land, sade kaptenen och steg upp för att lemna henne sin stol, hvilken han ned afsigt ställde tätt bredvid: en annan stol, der! den unga fiskaren måste sätta sig. I mitt land skulle vi säga att Devonshires skönheter voro af första rangen. Så snart en dylik rättframhet är förolämande, är det derför att den är antagen eller åtsad, ty det kan vara fullt ut så mycken odräglig tillgjordhet i enkelhet som i utsökt artighet. Allt hvad kaptenen sade och gjorde var fullkomligt öfverensstämmande med hans natur, som var god och uppriktig; och derför, då han sade denna lilla artighet åtföljd af en blick som uttryckte: jag ser nog hur sakerna stå och ingenting kunde vara bättre, hade han på ett grannlaga sätt anspelat rå detta förbällande. Jag sade just åt er mor, återtog kaptened, sedan han återigen presenterat sig sjelf till namn och -yrke, jag sade just åt er mor, hvilken ni mycket liknar, att det betydde föga hvarest jag är född, utom det att det var i ett frågvist land, der barnen, så snart de komma till verlden, fråga sina mödrar: nå hur gammal kaw du vara och hvad tänker du kalla mig? — hvilket är ett faktum. Och derför ursäktar ni väl mig om jag frågar om ert namn är Alfred? sade kaptenen och slog sig på knäet. Ja min herre, jag heter Alfreds, svarade den ange mannen. — ) dö ÅA. B, mr 122,