Aftonbladet – 1 juni 1869, sida 2

stilla, och en stark ström dref oss framåt natt och dag och dag och natt, och jag dref — dref oupphörligt bort från alla vanliga skeppskurser och dref: och dref — och dref. Det höfves en man, som har vård om medmenniskors lif, att aldrig hvila från utöfvandet af sitt kall Jag hvilade. aldrig och följaktligen visste jag väl, isynnerhet genom att se på den der starka strömmen, hvilka faror jag kunde vänta och hvilka försigtighetsmått som skulie lagas. Slutligen drefvo vi rakt på en ö. Det finns. ingen ö der på kartan och derför kan ni tycka att det var opassande af den att vara der, och jag vill inte disputera den saken; alltnog — den fanns der. Men Gud vare lof, jag var lika beredd på ön som den var på mig, ty jag upptäckte den sjelf ifrån masttoppen och jag fick korn på den i tid, så att jag kunde hålla ut ifrån den. Jag lät bemanna en båt och följde med sjelf för att undersöka ön, Det var ett klippref strax utanföre, och i det lugna vattnet innanför, insnörd i en hop sjögräs, flöt den här buteljen. Nu släppte kaptenen flaskan ett ögonblick, så att den unge sjömannen fick kasta en undrande blick derpå, men fattade strax tag i den igen och fortfor: Så snart man kommer — och om man också inte kommer — till någon ödeplats, så bör man nyttja sina ögon och sitt fjerrglas väl, ty den minsta lilla sak man ser. kan vara af nytta och kan vara oss till upplysnivg eller varning. Det är min princip och derför kom jag att upptäcka den här flaskan. Jag tog upp den och rodde sedan långs stranden på ön tilidess jag kunde komma i land och gick upp på stranden, åtföljd af ett par af bätbesättningen. Vi funno att hvarenda smula växtlighet som funnits Jå ön hade blifvit förstörd af eldem Då vi bavade 04