Aftonbladet – 29 maj 1869, sida 3

glömma politik och dylikt trassel. Hon var I nyligen bjuden i en sällskapskrets, och helt -jnatorligt önskade gästerna att få höra henne sjunga. — Låt oss höra Ingenting är heligt för en sappör! — bad den ena. — Eller Den skäggiga qvionan, — tilllade en annan. — Nej, — svarade Theresa, — här kan inte bli fråga om den skäggiga qvinnan längre. Jag skulle nu önska att jag sjelf hade skägg Toch en thy åtföljande dunderbas, med hvilken ljag skulle sjunga en visa, som låter så här: TAllons enfants de Ia patrie! ete. — Och Thöresa sjöng Marseillaisen med glödande uttryck och hänförelse, som smittade hela sällskapet, så att det stämde in I med i refrängen: Aux armes citoyens! Se det kallar jag ett bevis på den revolutisnära stämningen. När Theresa sjunger Marseillaisen då kan ingen längre tvifla på att ovädret börjar draga sig tillsamman för att, rensa luften. Åfven hos oss ha betänkliga symptomer visat sig. Bland annat lär, enligt en korrespondens i Dagligt Allehanda, den spanska revolutionschefen, general Prim, erbållit ett bref från Sverge, deri yttrats: Som Spanien synes vara i förlägenhet för att få en monark, tager jag mig friheten att föreslå en. Vill ni icke taga vår konung? Jag ansvarar er för, att en bättre konstitutionel furste kan ni aldrig få. Mången, som flygtigt läser dessa ord, tror sig deri finna ett uttryck af sann beundran för vår konung, och känner sig öfvertygad om att det är en äkta svensk royalist som säger: en bättre konstitutionel furste kan ni aldrig fås Men jag är af den tanken, att brefskrifvaren är en arg republikan, ty om hans beundran för den konstitutionella fursten vore sann, hvarför skulle han då bjuda ut honom, och till på köpet åt spaniorerna? Det är en lott, som en hederlig kart icke ens har bjerta att önska sin värsta oväu. Således ligger det i öppen dag, att här äro farliga stämplingar å bane. Vi hoppas att Dagligt Allehandas korrespondent i Madrid, som umgås så förtroligt med Spaviens mäktige, skall kunna utforska den illistige brefskrifvarens namp, så att en dylik farlig individ må kunna ställas under polisuppsigt. Till betänkliga symptomer räkna de stilla i landena också våra folkmöten, men deri göra de orätt, ty dessa möten äro icke annat än ett uttryck af vår tids sällskaplighet. Kaka söker maka, för att vara tillsammans och språka om sina angelägenheter. Möten äro ett af tidens behof och folket vill också vara med på en slump. Den tid som i allmänhet visat sig rikast på möten, är våroch sommartiden, och år 1869 kommer i det hänseendet att intaga ett framstående rum. De skandinaviska studenterna möta hvarann i Kristiania och konstnärerna i Göteborg. Publicisterna samlas också i Göteborg, och i Upsala har man ett läraremöte. Tidigt i onsdags morgse väcktes invånarne på Ladugårdslandet af trummor, som förkunnade att tiden för beväringsmötet också är inne. När sommarsolen lågar, Så ljufvelig och varm; Beväringen från hemmet drar och glada sånger skalla. rr. vägen fram han tågar, Med kvytet på sin arm, Till taåtespin!sen der gevärens täta salfvor knalla. Takt och tu! Stampa nu, Foten fram och kraft i sparken, Så det skälfver uti marken! Skåne har hittills varit mötenas förlofvade land. Icke en vecka har förgått utan att demokraterna samlats på olika håll. Men också andra möten ha egt rum. Skånska dragonoch husarregementets officerare samlade sig en dag på våren vid Herrevads kloster till Sverges första Schnitzeljagt.. Det är något splitternytt för hrr sportsmenn. Sehnitzeljagten (papperslappsjagten) har aldrig förr varit utförd i vårt land, men säkert skall den snart bli ett af hufvudnöjena i den fashionabla hästverlden. De officerare, som vid Herrevad deltogo i jagten, voro 16 till antalet. En af denr klädde sig i röd frack och föreställde räfven, tre stycken blefvo piqugarer., fem föreställde hundar och resten voro jägare. Räfven fick 15 minuters försprång och begaf sig af, ströende efter sir små papperslappar, så att hundarne skulle ha något spår att följa. När qvarten var till ända, stormade jagten lös och i vild fart följdes spåret, tills det omsider slutade vid stranden af Rönneån. Derute i vattnet höjde sig en liten holme och dit hade helt säkert räfven tagit sin tillflygt. Utan betänkande störtade sig hundarne i vattnet och träffade mycket riktigt på den röda mickel ute på holmen. Men då räfven såg sig förföljd, kastade han sig ögonblickligen i vattnet och simmade (rätteligen lät sin häst simma) öfver till andra stranden. Säkerligen skulle det listiga djuret nu ha kommit undan, om icke en af hundarne dolt sig på andra stranden och störtat sig öfver räfven i detsamma han steg upp på det torra. Den, raske hunden högg ett tag i mickels pels och fick en bandros i handen, som tecken till seger och till jagtens slut. Derpå tågade räfven, jägarne och hundarne med sina flåsande hästar, till ett ställe der de samt och synnerligen vid en präktig måltid drucko den första Schnitzeljagtens skål i skummande champagne och kommo öfverens om att det är ett upphöjdt nöje för män och ädlingar att leka rymmare och fasttagare, som skolpojkar. Deraf ser man, att det i Skåne finns möten med ädlare mål än att diskutera frågorna om religionsfrihet, rösträtt och dylikt. Lefve den ädla sporten, uttrycket af vår tids riddaranda! I Göteborg ega stora emigrantmöten rium, sedan det blef öppet vatten, och komma helt säkert att fortsättas under sommaren och hösten. En egenhet inom emigrationen är den, att med hvarje dag tilltar antalet af medellösa emigranter, som komma till vestkusten i den öfvertygelsen att den kungliga familjen består på fri resa öfver till Amerika. Man påstår att dessa utblottade stackare äro förvillade af falska berättelser, men jag trar att tanlkan nå don fria Äfverregsan NNN