Aftonbladet – 29 maj 1869, sida 3

I4 fär att redogöra för den nyare historiens hu nI vudepoker, betraktade ur filosofisk synpunk Ijeller m. a. o. att lemna en historiens fuosoj 1 för såvidt fråga är om den nyare tidens bi r) Storia, -) En dylik uppgift i och för sig behöfve nhelt visst ej vidlyftigt rättfärdigas. I vå tid, då de politiska frågorna i så hög gra sysselsätta allmänna uppmärksamheten, bö Ju en tänkande betraktelse öfver det politi Iska lifvets väsende och betydelse kunna an ses högeligen af behofvet påkallad. Natio. nernas kraftigt pågaende inre utvecklingsar bete synes allestädes syfta åt en fullständi; omgestältning af det möderna samhällets i ar från äldre tider mottagna inrättningar oci former, men det är endast i fråga om önskvärdheten af det gamlas utbytande mot et nytt, man är ense; icke så deremot, när def gäller att afgöra hvilkendera at de flera möjliga formerna är för nutidens statslif den ändamålsenligaste och bästa. Rörande denne politikens egentliga lifsfråga råder ännu i dag läfven inom det upplystare allmänna tänke. sättet en ganska betydande meningsskiljak:ItighetKnappast någonsin är den faktiskt I bestående verkligheten så i grund utblottad I på allt som kan tilltala förståndet eller besticka känslan, att den ej finner åtminstone någon, som, under inflytandet af vanans, de individuella sympatiernas eller fördomarnes makt, söker leda i bevis, attjust denna verklighet, hvilken tyckes andra så skröplig, är den ideala, den enda förnuftsenliga. Sålunda finna vi äfven inom sen nyare statslärans område en mångfald af mer eller mindre skarpt motsatta åsigter representerade. Enväldet med Guds nåde, har sina teoretici, den konstitutionella mönarkien har sina; bakom republikens tillbedjare skymtar man ofta nog ej fåtaliga advokater för socialistiska teorier. Hvilkendera sidan har rätt? Och är det öfverhufvud möjligt att uppställa en teori för den under alla omständigheter absolut bästa statstormen, eller är måhända frågan härom en konjunktur-fråga, på hvilken svaret måste utfalla olika alltefter tiderias och folkens olika beskaffenhet? För att afgöra huru Crea härmed rätteligen förhåller sig, måste man hafva bildat sig en klar uppfa tning af statens väsende och ändamål: men en sådan uppfattning viner man endast genom det politiska lifvets betraktande ur filosofisk synpunkt, d. v. s. ur synpunkten af dess sammanhang med öfriga sferer af den förnuftiga tillvaron och med denna tillvaros yttersta grund, Men hvarje filosofisk undersökning måste, såvida den ej skall sväfva i luften och blifva till intet nyttig, ega sin utgångsoch stödjepunkt i en noggrann kännedom om det praktiska lifvets krat och förhållanden. Till det andliga och väsentliga kunna vi på slutleda ningens väg ffamtränga först då, : vi med största möjliga fullständighet ötverskåda de skiftande gestalter och former, i hvilka detta andliga under den timliga utveckJingen uppenbarat sig. Derföre inäste den filosofiska betraktelsen af statslifvet förberedas genom en historisk och båda i förehing samverka för att grundlägga ett uppfattnings aut, som inom det politiska meter lin. förmår skilja det väsentliga från det tillfälliga, det eviga från dess vexlande omhöljen. Genom dössä ällmänna trinringar hafva vi blott velat fästa våra läsares uppmärksamhet på vigten och intresset, särdeles för Vår tid, af de frågor, dr Bolin i sitt arbete upptagit till behandling. De nu utkomna häftena, behandlande det politiska lifvets uppfattning ur våldets och maktens synpunkt, lemna en utförlig framställning af Machiavelli i hans förhållande till tidehvarfvets statslit, åf feformatiönsperiodens och reformatorernas politiska åsigter samt redogöra för läran om folksuveräniteten och dess historiska förutättningar. I de följande häftena kommer förf. att skildra statslifvet uppfattadt ur synpunkten af fätl och frihet och dervid särskildt uppehålla sig vid den engelska statshvälfningen, den stora franska revolutionen, reaktionsperioden och våra dagars politiska sträfvanden. Bland de tänkare, hvilkas inflytelserika lärör kömnia att tögas i betraktande, nämnas särskildt John Milton, Algernon Sidney, John Locke, Montesquien, Jean Jacques Rousseau, Immanuel Kant, J. G. Fichte, Haller, Adam Möller, Hegel, Bentham, W. von Hamboldt, John Stuart Mill och Edouard Laboulayå. Vi motse: med intresse det förtjenstfulla och om mycken sakkunskap vittnande arbetets fortsättning, i förhoppning om att det hos oss skall finna den ansenliga spridning, som det på grund af ämnets betydenhet och författareus talang synes oss väl förtj ena. UU — LV 6 ÅA AA a sa