Aftonbladet – 28 maj 1869, sida 2

SLÄGTINGARNE. ) Skizz af Sylvia. Af fruktan att släppa hvarandra ur sigtel kunde det aldrig falla dem in att bli hvarandras fiender. Huru de nu än sökte förklara herr Spindlers handiiugssätt så blef det ändå icke klart för dem; icke heller kunde de fatta något redigt beslut eller redig tanke; allt hvad de insågo var att herr Spindler, hvars hjerta och tänkesätt de trott ligga framför sig som en öppen dag, var som den svartaste natt och att det kanske icke var så lätt att finna något ledande sken i den. De famlade omkring sig som blinda, ovissa om icke de den kommande stunden kunde halka ned i det bråddjup herr Spindlers nyck i hvilket ögonblick som helst kunde gräfva åt dem och j hvars botten kanske hvarken en delad eller odelad förmögenhet väntade dem. De skildes nedslagna från hvarandra den qvällen och följande morgon mottog hvar för sig en biljett ifrån herr Spindler, deri han underrättade dem att han var alldeles frisk och att han följande afton önskade se dem hos sig. Men bjudningen inskränkte sig icke nteslutande till hans slägtingar, hvarken fra von Lanken eller fru Dubb och Fatima voro glömda och till och med på doktor Strengers skrifbord låg ett bref, som doktorn småleende läste och som, utom en inbjudning på följande afton, innehöll ett löfte om att aldrig vidare besvära honom med sina råd. Några minuter senare satt den nnge mera nen nos den af alla så mycket omta ade fröken Frick. Hon lutade 3ig just ned och tog upp en bok, som vid hans inträde halkat ur hennes haud. . Det är en rätt bra bok,, sade hon och lade bort den pa ett bord, och heia händelsen rör sig omkring en ung flicka som gif) Se A. B, mr 113, 114, 117—119.