Aftonbladet – 28 maj 1869, sida 2

Den enda, som log, var doktor Strenger vch mycket gom varit för honom oklart blef tydligt i den stunden, ehuru han heller icke rätt visste huru han borde ta den nyss erhållna underrättelsen; — men nu började åter herr Spindler: Det förundrar mig inte alls, att den här nyheten synes er vara ganska oväntad; jag har också i aderton års tid sökt att förvara den; ty jag hade gifvit ett löfte till min älskade dotters hädangångna mor, att så länge hennes så högt aktade föräldrar lefde, bevara hemligheten af Selmas födelse och tillvaro. Selmas mormor dog för iem veckor sedan och jag skyndar således nu att göra hvad, min pligt och mitt hjerta så länge manat mig till. I botten för min kära dotter Selma! Omfamningar och lyckönskningar kommo öfver far och dotter från alla håll och kanter och herr Spindlers tre kusiner fällde en störtsjö naturliga tårar. Medan jag nu är i farten att hålla tal, så fär jag be att mina ärade gaster lemna mig gehör medan jag proponerar ännu e skål. Min dotter anlände hit till staden sjuk och som hon inte ville skrämma mig med sina plågor, tog hon in hos en gammal slägtinge, hvilken vårdade henne Och först när den värsta faran för hennes lit var någorlunda öfver, fick jag veta om förhållandet. Jag besökte vanligtvis min dotter i skymningsstunderna, och en vacker qväll öfverraskade hon mig med förtroendet om, att hon skänkt bort sitt unga hjerta, Jag protesterade väl och tyckte att det ännu borde vara min tillhörighet — men när tar en ung flicka någonsin reson i kärleksväg? Selma gjorde det åtminstone inte. En däg gar jag mig en förevändning, för att närmare lära känna den hennes hjerta utkorat och som han syntes ha goda och redbafa åsigter, så föresatte jag mig att han också skuile ha min dotter och talade med honom om en viss rik arftagerska, som jag visste han bestämt kunde få till hustru. -— Min dotter har lofvat den unge mannen att i qväll bestämma när deras förlofning skulle eklateras, det är hev