Aftonbladet – 28 maj 1869, sida 2

lad uppsyn, och detta oaktadt hon kom rån ett visst litet rödmåladt lus nära kyrkonuren; — men det var kanhända icke att ndra på att han var mulen, jungfrun var lugen ur buren och i stället att få en tryckliog af Selmas lilla varma hand, fick han i täliet en tunn biljett, som helt kort underättade honom att hon vår borfa i och för n vigtig angelägenhet, samt bad honom gå på herr Spindlers bjudning och icke vänta på henne. Selmas gamla slägtinge var heler icke hemma och så hade han gått med on viss harm i hjertat, harm öfver att Selma tycktes förbise såvärdet löfte hon gifvit honom som nödvändigheten och lyckan af att inför ua menniskor erkänna att hon tillhörde honor. Se här ha vi vår doktor... herrskapet sait och synnerligen äro ju bekanta? Härunder trampade fru Dubb temligen ymildt Fatima på foten, för att hon just då rodnade. Doktorn är så osynlig nu för tiden, sade fru Dubb och började tala om Stockholm och andra gamla minnen, så att Fatimas uppdrifna ansigtsfärg kom att lägga sig. Man bar nu omkring förfriskvingar och herr Spindler bad samtliga gästerna fatta sina glas. Jag har, sade han och såg blek och allvarlig ut, en skål som jag vill be herrskapet tömma med miga N Han gick ut och kom ögonblicket derpå tillbaka förande en ung svartklädd flicka vid handen. Orsaken hvarför jag samlat alla omkring mig i gqväll, är för att fira en för mig kär persons ankomst till detta hus, Och nu, mitt herrskap, föreslår jag en skål för min unga adopterade dotter: Selmal essa få ord hade nästan samma verkan som ett kanonskott på de närvarande, — och om de icke sjelfva förintade sjönko tillsammans, så lågo åtminstone alla deras framtidsplaner förintade och krossade huller om buller, utan att de någonsin kunde ha den ringaste tanke att få åter sammanfoga spillrorna,