Aftonbladet – 27 maj 1869, sida 3

säkrare stöd för sitt hufvud än i den lilla skälfvande handen. . Skall jag stanna eller gå? hviskade han enträget. Icke heller nu fick han något svar — hon smög sig blott närmare honom. Öch du vill då bli min egen, min i lust och nöd? Se få mig, min flicka! Ja, hvad göra mig efter detta lifvets vedervärdigheter! De mörka dagarne må komma, men, vill Gud, de soliga också! Huru älskar jag dig inte... har aldrig älskat någon annan än digb Om Fatima Dubb hört denna försäkran skulle hon måhända icke alldeles ha trott den; men doktorn tycktes på allvar göra det, der han i stilla fröjd lutade sig emot den rodnande flickan. Men fastän hvarken Fatima eller någon annan hade hört hvad de båda unga sade hvarandra den dagen, så gick det likväl som en löpeld genom den lilla staden, att doktor Strenger var förälskad i en fröken Frick, systerdotter eller något sådant till en fattig pepparkaksbagerska. Man tog för afgjordt att den unga flickan hade kommit till staden, för att söka någon sorts kondition, man kom dock allmänt öfverens om att icke någon ville ha i sitt hus en flicka, som så der t kurtisera sig; doktorn var ju hos henne åde bittida och sent. Stadens unga flickor satte näsan högt, då man talade om Selma och fruarne skakade på hufvudet och uttryckte det hopp, att doktorn dock måtte varia en redbar menniska. Då kände herr Spindler sig plötsligen vara sjuk en dag. Hans trenne kusiner slogo som en blixt ned omkring hans soffa — ehuru sjuk, envisades han uti att hata sängen — och alla påyrkade nu att han måtte skicka efter doktor Martinson,