Aftonbladet – 27 maj 1869, sida 3

många år kan jag inte säga mig ha upplefvat något minnesvärdt. — Ja, så skulle jag också kunnat sagt för en rund tid sedan; men det hör inte hit, så mycket kan jag likväl säga: herrmn har inte varit mera sjuk än den som aldrig var det, för se han har inte någon enda qväll på öfver en månad kunnat hålla sig hemma sedan det mörknat. Hvad i all verlden säger hon, Katrina! — Ja, jag säger att jag kan stå för hvad jag sagt! sade Kathrina, nickade mot mig och tog sin korg och gick. Att springa ut hvarenda qväll, låtsa sig vara sjuk och så gevast tänka på att ställa till kalas! Sannerligen jag vet hvad man skall tro. Jag har det, mina vänner! ropade fröken Julia, han låtsade sig vara sjuk för att se huru vi togo den underrättelsen! Det kan vara en möjlighet, och fru Tempel män såg betänksam ut. Men hvarför skulle an kalla en läkare? För att vi desto lättare skulle tro honom. Ja, sannerligen kan inte Julia ha rätt f sade fru Wrattson. Han har då sett huru innerligt fästade vi äro vid honom och nu vill ban ha oss omkring sig. Den snälle Anton, suckade fru Tempelman, han har sina idter! Om jag bara kunde förklara, hvarför och hvarthän han han sprungit ot om qvällarne. De sågo åter nedslagna på hvarandra. Om icke, just någon gemensam kärlek hace bundit tillsammans berr Spindlers slägtingar så hade åtminstone ett gemensamt intresse förenat dem. Väl hade de hvar för sig i bästa dager framhållit sina utmärkande förtjenster, väl hsde de i tysthet sökt undergräfva hvarandras irflytande hos hr Spindler; men likväl hade detta aldrig gått derhan att de öppet motarbetat hvarandra. (Forts.)