Aftonbladet – 26 maj 1869, sida 3

Våldsamheterna i Skärstra. Ransakningen den 7 dennes vid Jerfsö häradsrätt. (Från Aftonbladets referent.) Till Jerfsö häradsrätt hade kronofogden Winter nstämt åtskilliga personer, med yrkande om an svar för deltagande i upplopp, i följd hvaraf, selan målet utsatts till nämnde dag; konungens heallniogshafvande förordnat landafiskalen 5. M: Pirå till äklagare. Soin uomare tjellstgjoide vice häradshöfdingen Westrin. Vid påropande af målet tillstädeskom vice här radshöfdinj Christieraon Kch abmölde sig att i sgeliökap ar ombud för justitiekansleren öfvervara ransakningen. Hr Christierson tillkänna; af, att hos justitiekansleren åtskilliga personer an ållit, att kronofogden Winters åtgärder vid ifrågavarande tillfälle måtte varda beifrade, och inlemnade till rätten en af bemälde personer. till jastitiekahsleren ingilven skrift, innefattande angifrelse inothr Winter för opåkallade olagliga och våldsamma åtärder samt för af honom personligen begångna förgripelser mot person och personlig frihet, hvarjemte två rapporter, som kronofogden till konunens befallningshafvande ingifvit, jemväl inlemnaee, H å Såväl dessa rapporter som angifvelseskriften blefvo härefter upplästa, hvarvid krohofogden Winter fick afgifva närmare redogörelse för de i dem omförmälda tilldragelserna samt besvara de frågor, spm, dels af domaren, dels af kabslersombudet tul nonom framställdes. Härvid förmä hr Winter, att han före det liqvidationsmö hvarunder ifrågavarande uppträden timat, blifvit af bekanta varnad med anledning af hotelser mot hans lif, som Cerförinhan skulle blifvit fällda; det hade berättats, att bränvinsuppköp på förkand egt rum; sjelf hade hr W. under mötets begge första dagar hört hotande uttryck kåsom: Nog kinnä vi göra nes af ined den der,, och glåpord, tydande å mot honom personligen riktad ovilja. Han hade i rapporten uppgifvit, att folket synts vara imycken jäsning, med anledning hvaraf han tillspordes om det sätt, hvarpå denna jäsning visat sig, och förmälde, att densamma ådagalagts genom fokhopars gående fram och åter. Vidare sade ban att ett venträ kastats emot honom uppe vid hög: vakten, efter det folket tillsagts att skingras. Längre fram på aftonen andra dagen hade ånya en folkhop återkommit, till hvars skingrande. dock utan vapenvåld patruller användts. Hr Winter uppgaf att en don Jonsson i Störhaga hade varit drucken och otidig:; ati en annan Jan Andersson hade gripit kronofogden i rockkragen bakifrån då bans broder såsom rusig skulle tagas i förvar och att tvenne personer, en Olof Olsson och er Hans Ereson, uppgifvits hafva den andra dager R förmiddagen fällt hotelser om fönsterinslagning vilka hotelser Winter på fråga uppgaf hafva be stått deruti, att de inkommit uti hr Igglunds bod begärt och erhållit ett glas punsek och dervic sagt, att i qväll skola vi inte slå några fönste: hös Igglinds. (Det tär hol hr gglun soin kro nofogden bodde.) Någon annan förklaring om an ledningen till hr W:s åtgärd att under de begg första dagarne åberopa och förfara efter upprors lagen kunde han på kanslersombudets fråga ick upppifva, Sn a , Rörande tredje dagen ade hr, Winter irappor ten uppgifvit big hafta inkommit i det fähus, de Karin Pehrsdotter utdelat kaffe, och befallt d innevarande att aflägsoa sig samt, när detta e åtlydts, anlitat militärhandräckning till deras ut förande. Kanslersonibudet tillfrågade hr Wintei hvad ban ansett berättiga honom till en sådan åt gärd, då han e kunnat uppgifva, att oväsen elle bordniug pEt rim i fähuset, hvarpå hr Winte svarade, att, då konungens befallningsbafvände ut faruar fOrbuid mot kolteserveriog och folket ick Jydt. hans tillsägelse att årskiljas, han ansett si berättigad att, på sätt skett, förmedelst militä låta ur lokalen aflägsna de der församlade. Så som anledning till Karin Pehrsdotters häktand — hon hade till arresten afförts af soldater — jippgaf hr, Winter; att kon tredskats att fortsätt ned kaiteserveringen, bemött Winter meå olydia och ohöflighet samt kastat innehållet af en dricks kanna på honom. Karin Pehrsdotter, som prc testeratemot häktningsåtgärden, hade, enär ho icke varit fullt klädd, flere gånger blifvit tillsag att llsda sig, Hkväl vägrat att göra det, hvarfö hon aftörts sådan hon var. Tillfrågad, på hva sätt folket ådagalagt sin i rapporten uppgifna a Isigt att befria Karin Pehrsdotter och de and? häktade, svarade hr Winter, att han slutat derti I deraf, att det låg något uppretande i folkets b teende när det följde Karin Pehrsdotter upp em ögvakten. Väl uppgaf hr Winter, att otelsi Pg SAG