Aftonbladet – 25 maj 1869, sida 3

Ann fjeskar lite för honom, isynnerhet som har och jag äro gamla nu och kanske snart nog gå till hvila Säg inte så, bad fru Wrattson, Jag skulle inte ha något derem: riktigt sagdt. ot, upp: 2? min Gud, nej. 1 . sag oträstlig Da vv nej! sade Julia och De anöts själsstyrka, för att höra såuana ord, bedyrade fru Tempelman. En inte femtioårs man tala om döden sade fru Dubb gladt. En fyra och femtio... jo, jo, fröken Dubl gör stora ögon och ser på mig som på en annan Methusalem, sade herr Spindler, då det lilla sällskapet begaf sig in i ett närgränsande rum, för att supera. För min del tycker jag bäst om äldre män, man kan lära något at dem, då deremot de unga... jag menar att jag tycker att... Ack nej, herr Spindler ! Min själ, fröken Dubb, jag rätt förstår... ja, det är länge sedan jag ens sökte förstå unga flickor. Men i alla fall skall fröken Dubb lofva mig att komma med sin mor och se min trädgård. Ack ja, blommor! jag vet ingenting herrligare. När man sjelf är en blomma, så...n Nå, jag tror fröken Dubb alldeles glömmer att äta, sade fru von Lanken. Fatima gick då med nedslagna ögon förbi herr Spindler. Det var länge sedan han beträdt sig med att säga artigheter: ettfruntimmer. Den der lilla flickan, t akte han, tror jag, vid Gud, vill göra migt illen tok Och han gaf till ett litet lätt skratt, liksom han stundom brukade göra, då hans eägtingar visade sig mer än vanligt kärleksfulla. .Det var en präktig fiskpudding,, sade han till frå von. Lanken; SJa, vi ungkarlar få