Aftonbladet – 21 maj 1869, sida 2

förmoda att allmänheten ej skal försumma att genom välvillig uppmuntran understödja och befrämja en sak så god som denna. — Dödsfall. För några dagar sedan afled i Arvika kyrkoherden derstädes, prosten Lars Petter Gagner, isynnerhet känd såsom författare till den för en tid sedan mycket begagnade Gagners katekes, ett arbete, som utkommit i en mängd stora upplagor. Han hade äfven utgifvit många andra skrifter, som utsålts i flera upplagor, såsom: Till Nattvardsbarnen, kristliga anvisningar och råd; Andeliga betraktelser,; Bönebok för barn och ungdom, jemte Nattvardsbetraktelser för äldre och yngre kristne, m. fl. Född i Wermland 1792 och fil. doktor i Upsala 1818, skulle Gagner nu i dessa dagar blifvit jubeldoktor. I Upsala utgaf han 1819 en latinsk disputation De colonia Wermlandica, hvilken hufvudsakligast afhandlar den trakt der Gagner slutade sina dagar, äfvensom Olof Trätäljas atkomlingars förbindelser med det närliggande Norge. Gagner, som blef prest 1818, sökte såsom sådan anställning i hufvudstaden, der han omkring 10 år uppehöll sig. Han blef skolmästare vid Andra lifgardet 1819, regementspastor vid Wermlands fältjägare 1821, extra kongl. hofpredikant 1823, regementspastor vid Andra lif. gardet 1825, kyrkoherde i Öimestad, Wexic stift, 1827 samt i Arvika 1841. Han åtnjöt ända till sista tiden den yppersta helsa. — Begrafning. 1 tidningen för sist). lördag omnämnde vi att en kadett vid namn Lars Johan Björkman afled vid Carlberg onsdagen den 14 dennes samt att hans lefnadshistoria var af en mer rörande art. Samma Björkman begrofs i går eftermiddag å Solna kyrkogård, dervid jordfästningen förrättades af hofpredikanten V. Björnström, som höll ett tal, hvilket på samma gång detsamma tolkade den aflidnes förtjenster, att genom flit och ansträngning arbeta mot det mål han satt sig före, utgjorde en kraftig och vältalig uppmaning till de qvarlefvande unga kamraterna, att alltid så verka för det sanna och rätta som de af vänskap för den aflidne vännen och kamraten städse gjort. I processionen, som var ganska tairik, deltog utom öfriga, hvaribland syntes chefen för krigsskolan öfverste Reenstjerna samt öfrigt krigsskolans befäl, en hedersvakt af 24 man och en korporal. Sedan kistan var nedsänkt, uppsteg en af den eflidnes kamrater och tolkade vid den öppnade grafven kamraternas sista farväl till den afsomnade vännen. Derefter afsjöngs af en vald kör Mitt lif är en våg samt Stilla skuggor breda sig i qvällen. Kamraterna skottade mullen öfver den döde och det hela qvarlemnade hos alla de deltavande ett gripande och varaktigt minne. , — Sammanbindningsbanan. Arbetet i densamma fortskrider med mycken raskhet och visar sig sedan vi för några månaFo lar tillhala lamnada an vt