Aftonbladet – 19 maj 1869, sida 3

NYA TAPLOR I GAMLA RAMAR?) Originalstycken af Thora B. I Kärlekens Altare. Ni samtycker då, herr Carmouchex, fråade Anatole åter med glad förhoppning, att Jag får kalla Heloise min? Det var en fråga, som herr Carmouche, oaktadt alla preludier i ämnet, tycktes icke hafva väntat. Han såg obehagligt öfverraskad ut. Med sitt djupa förakt för konsten, hade han väl minst af allt tänkt sig en färgkluddare till måg, men han hade sannolikt aldrig tänkt någonting på kapitlet om Heloises bortgiftande.. Det var ett ämne, som låg helt och hållet utanför hans sfer, och han visste icke huru han skulle reda sig ur den förlägenhet, hvaruti han blifvit försatt genom Anatoles fråga, understödd af Heöloises bönfallande blickar och dotterliga smekningar, hvilka syntes honom kanske mest öfverraskande 1 hela denna pinsamma situation. Plötsligt tycktes han fattad af en ingifvelse. Han vände sig åter mot det stora stenblocket, utsträckte handen och utropade: Ah, nu förstår jag. Det är kärlekens altare, som åstadkommit allt detta. Ännu i vår tid har det en sådan kraft, och min dotter skulle vara den första, som åter träder fram till den gamla galliska gudinnans helgedom och anropar henne. Artusen hafva Förgått, sedan ett löfte aflades vid detta altare. Må det nu återvinna sin gamla betydelse! Du Heloise och ni Anatole Matignon hafva här vexlat edra löften. Svärjen vid gudinnans altare att tillhöra hvarandra. Höeloise och Anatole hade ingenting emot en sådan ed. Herr Carmouche menade a Se A, B. nr 76, 77, 79, 80, 83, 84, 89, 91, 92 00, 101, 102 (0). 106, 108 och 1097