Aftonbladet – 19 maj 1869, sida 3

Hans kamrater sågo på hvarandra met bedröfvade och medömkande blickar. Han sjunker allt djupare, förklarade de Att vilja låna sig till en simpel illustratör Att rita af sandstensblock och andra fög: pittoreska föremål! Herr Carmouche syntes deremot högst be. låten med Anatoles tillbud och fann att der unge målaren var enkom skapad till måg å honom. Heloises glädjestrålande blickar till. kännagåfvo, såvidt möjligt var i halfdunklet att hon fullkomligt delade sin faders åsigt det ämnet. Det lilla sällskapet hann utan vidare äfventyr herr Carmouches museum, som der lycklige egaren ville förevisa och förklara men Heloise anmärkte att natten redan va förfluten och att man kanske skulle lemn: detta rum. Du har rätt, utropade hennes, far. Hä får ingen se oss vid dagsljus. Annu måst min hemlighet vara en verklig hemlighet Jag skall öfverraska akademien, slå henni med häpnad och vinna en seger, hvars lik man förut aldrig skådat. Tänk er, hela sy. stemet om kärleken hos de gamla Gallerna framlagdt på en gång, öfverskådligt, klar bevisande, oemotståndligt, och boken försedc med en titelvignett, som föreställer Kärleken: altare! Ah, hvilken triumf!... Andtlige skall jag uppnå mitt höga mål, det till hvil ket jag sträfvat i så många år. Jag köpt detta hus, emedan jag händelsevis fått veta atti denna gamla paviljong befann sig en ned. gång till underjorden, och denna nedgång öf. verensstämde till punkt och pricka med min: beräkningar. Det var bär som Henrik IV hade sina möten med Gabrielle dEstråes Mitt hus byggdes femtio år förut, men de sköna Gabrielle rådde om det och hon bodd här. Tänk er, att hon bodde här, utan at veta det kärlekens altare låg under henne fötter. Det påstås, att konung Henrik el gång, för att undslippa ett försåt, son man lagt för honom på södra sluttningen af kullen, då man visste att har skulle begifva stg från Gabrltle, Vegapnä