Aftonbladet – 18 maj 1869, sida 3

gamtmå Vore lagligen styrkta, icke lagligen grund j lägga HåNGA HM for de till rdgaarände, a svaranden i öppeä farled art: äflade lm varder kä romålet, såsom obefogadt, al bärsäsratten ogilladt och åligger det kärandena att ersätta Svärsnder rättegångskostnader med skäligen ansedde 30 rdå — Örilyheterna vid Skästrad. Från en tillfäl lig korrespotidstt Bar red. af-N: D: A. fått si meddelade följande kortare hbtiser från ransok ningen vid Jerfsötinget angående fättäde orolig heter, hvarom redan telegram varit i A. B. införd senaste lagtima tinget vid Jerfsö häradsrät ade krönofogden Winter låtit inkalla åtskilligt: personer, dem Han hade tilltalat för oloflig försälj ning at bränvin, kaffe m. it. äfvensom. för fyller äch deltagande i upplopp. Dessa trål blefvo likvä uppskjutna till örtima ting fredagen dem 7 det nes, och hade till deras hatid!ägkng blifvit af hof rätten förordnad vice häradshöfding TH. Westrir på framstäld begäran af domhafvanden i vestrt Helsinglands domsaga, häradshöfding Granbom Emellertid hade åtskilliga personer i en särskild inlagä till justitiekatisleren anmält till beifran åt skilliga af kronöfogden Winter vidtagna åtgärder under Skästrads marknad, deriblerd dels att han tillkallat och anlitat militärmakt uta ätt dertil hafva skäl, dels att han sjelf användt våld 0 olaga häktning. Såsom ombud för jusititiekanslern anmälde sig inför rätten vice häradshöfding T. Ohristerson, och sedan först och främst kronofogden W:s rapporter blifvit upplåsta, framställde här radsHöfding Ok. i anledtitig af dem åtskilliga frågor till kronofogdök W., dervid påpekande och anhållande om förklaring af åtskilliga deri förekommande sinsemellan stridande uppgifter: Der till justitiekanslern inlemnade anklagelseskriften, som sedan upplästes, innehöll en sådan mängd bevis på kronofogden Winters förvända sätt att gå till väga såsom ordningens upprätthållare vid marknadstillfället, att den tära nog föreföll osannolik, och likväl kunde kronofogden W. ej bestrida riktigheten af de flesta deri förekommahde uppgifter. Såsom ombud för dem, som till justitiekänslern inlemnat denna skrift, företrädde hofrättsnotarien O. Staaff. Sedan ransakningen räckt tvenne dagar eller fredagen och lördagen, den första dagen från kl. 10 f. m. till kl. 1 på natten och andra dagen till kl. half 9 på qvällen, och sedan derunder 23 af kronofogden Winter inkallade vittnen blifvit hörda, fann sig justitiekanslerns ombud, på grund af hvad som förekommit, föranlåten att tilltala kronofogden W. dels för olaga tillkallande och anlitande af militärstyrka, dels för förgripelser mot person och personlig frihet, som han låtit komma sig till last, förbehållande sig att Sedermera få framställa de ansvarspåståenden, hvartill han kunde finna sig föranledd. Nästa rättegångsdag utsattes till den 2 nästkommande Juni. Man kan ej annat än djupt beklaga, att hela denna sorgliga händelse timat; den kommer att medföra ledsamma följder i många afseenden, ej minst för kronofogden Winter sjelf, som genom sin häftighet och öfverilning ådragit sig sjelf sådant ansvar. Hela hans sätt och uppträdande inför domstolen gjorde på alla, så domare och åklagare som åhörare, ett särdeles fördelaktigt intryck, och han iakttog i allt ett sådant lagom, som tydligt utvisar, att mannen är en ovanligt duglig och bra tjensteman, blott han ej läte hänföra sig af sin stora häftighet. — Väåldsbragd. Rörande ett i Öfverstatorp inom Kalmar län begånget våld meddelar tidningen Kalmar hvad genom polisundersökning kommit i dagen: Sven Jonsson, som fortfarande är sängliggande och i hufvudet erhållit 11 sår, af hvilka tvenne voro omkring 6 tum i längd, kunde icke lemna några upplysningar. Hans huspiga, Carolina Karlsson, berättade att vid pass kl. 2 på natten tvenne karlar inslagit fönstren hos Sven Jonsson, och sålunda brutit sig in i hans sofrum. J., som vaknade vid bullret, steg upp ur sängen, men möttes af våldsverkarne med slag, troligen af påkar. Pigan, som låg . nästa rum, sprang då in, sedan hon beväpnat sig med ett tillhands varande skarpskyttegevär, med hvilket hon slog omkring sig bland våldsverkarne, hvadan de öfvergåfvo Jonsson, som låg afsvimnad på golfvet, samt vände sig mot pigan, hvilken erhöll flere slag. Hon lyckades dock att rädda sig i nästa rum, der hon, efter att en stund hafva hemtat nya krafter, begaf sig genom fönstret ut för att söka hjelp. Våldsverkarne, hvilka antagas hafva utgjort minst 7 å 8 personer, hade utställt vakter på åtskilliga ställen, men hade, emedan det fönster, genom hvilket pigan hoppade ut, låg högt öfver marken, icke der posterat någon vakt. Hon begaf sig nu till närmaste granne, hemmansegaren Frans Petersson, men kunde icke förmå denne att begifva sig ut, enär flere karlar varit synliga och tvenne bevakade dörren samt en var posterad vid hvarje fönster till drängstugan. Dessa vakter hade hotat att slå ihjel drängen, om han vågade sig ut. Carolina Karlsson begaf sig då tillbaka hem, och märkte att våldsverkarne tändt ljus och uppbrutit en i rummet befintlig byrå. Ehuru Sven Jonsson fortfarande låg sanslös, tilldelades han emellanåt åtskilliga slag. När pigan nalkades huset, hörde hon huru de innevarande personerna ropade på de utanför varande kärlarne att komma in; men som dessa märkte henne och trodde att hon medförde hjelp, begåfvo sig samtlige våldsverkarne skyndsamt bort, utan att hafva hunnit medtaga någonting. Som de voro svärtade i ansigtet, igenkändes ingen af dem; dock lära misstankar finnas och efterspaningar fortgå ifrigt. Man tror anledningen till inbrottet varit, att ett rykte utkommit det Sven Jonsson, såsom ordförande i kommunalnämnden, hade i sin vård en större summa nödhjelpsmedeb hvilka i dagarne skulle bafva ankommit till socknen.