Aftonbladet – 18 maj 1869, sida 3

a I pligt att höra mig! Oväsendet tilltager, oc -1 salongens fend fätta två valmän hvarandr n.i kragen, emedan den ene vill förbjuda de t jandre att ropa. Efter ett kort handgemän a I förklarar poliskommissarien mötet upplöst ki t)half 12. Flertalet utbrister i lifligt bifall oc! e I lefverop för Ollivier, som omringas af sin: a vänner och åtföljes hem i trivmf. Utanfö 3 Chåteletsteatern Vår ännu vid midnatten er s ) böljande menniskomassa samlad, till störst: delen bestående af de lägre klasserna. Di och då hördes ropet: Lefve Bancel! och strofer ur Marseillaisen. Somlige tågade til Bastilletorget och kasernen, der de fortsatte sången. Fyfa eller fem personer skola hs blifvit arresterade och två sårade, då deicke åtlydde gensdarmernas uppmaningar att förhålla sig stilla. Tidningen Libertå förklarar J Emile Ölliviers tal vara ett manifest, som I skall betrygga hans val, och lofvar återgifva I det med stenografisk noggrannhet. . SPANIEN. Frågan om Gibraltar här väckts till lif i I cortes. På en interpellation under sammankoriisten den 9 dennes, om och när regeringen ämnade göra försök att åt Spanien återförvärfva klippstaden med dess fästning, svaIrade utrikesministern, att regeringen väl vore öfvertygad om behofvet att erhålla åter Gibraltar, men ätt den ej kunde öppna några underhandlingar härom förr än Spanien vore med fasthet omgestaltadt och dess finanser i godt skick; då först vore det tid för Spanien att tänka på att åter intaga rangen bland Europas stormakter. I de spanska tidningarne läses följande telegram från Paris: Det försäkras; att Isabella af Bourbon haft ett samtal med en af grefve Bismarcks officiösa agenter, hvaraf resultatet blifvit, att Preussen kommer att arbeta för prinsen af Asturien. Vilkoren äro, att Isabella skall upprätthålla religionsfriheten och med Preussen afsluta ett under alla omständigheter gällande fördrag.. Det behöfver knappt sägas, att detta telegram är af högst apokryfisk natur. Justitieministern Ortiz har inför cortes tillkännagifvit, att han låtit häkta en prest, hvilken i slutet af sin predikan utropat: Död åt protestanterna, åt kättarne, hvilka rösta för religionsfriheten! Prim han ånyo funnit sig föranledd att för cortes högtidligen förklara, att han hvarken understöder prinsens af Asturien kandidatur eller för egen del eftertraktar tronen i konungariket eller presidentsstolen i republiken Spanien, NORD-TYSKLAND. Om organisationen af den preussiska pressbyrån, hvilken, som bekant, står under grefve Bismarcks uppsigt och hvars årliga utgifter antagas belöpa sig till nära 900,000 thir (hvaraf 400,000 tagas af inkomsten af exkonung Georgs i beslag tagna förmögenhet), lemnar en korrespondent från Berlin till Neue freie Presse några upplysningar. Den officiösa pressen har en sträng byråkratisk organisation. De officiösa korrespondenterna måste, vid äfventyr att ögonblickligt afskedas, uppgifvaiministeriet med hvilka tidningar de stå i förbindelse; de få aldrig afsända ett telegram utan byråns vetskap eller tillägga en enda stafvelse till det som hvarje middag dikteras för dem af byråns två souschefer. En korrespondent till Köln. Blätter, hvilken afsände telegrammer hvarje dag, fick för några år sedan en skarp tillrättavisning för detta Oskick. Redaktionerna göra under tiden stilistiska förändringar eller stryka större och mindre stycken i meddelandena; men korrespondenterna våga icke göra något sådant. En, om vi så få säga, öfverofficiös korrespondent, som åtnjuter en smula mera frihet, är en hr Hahn, hvilken nästan uteslutande skrifver till Provinzial Corrrespondent, eller någon gång till Köln. Zeitung, och beständigt om den utländska politiken. Äfven Hamburg. Börsenhalle och Bresl. Zeitung ha en dylik privilegierad korrespondent, hvilken äfven uteslutande lägger sig ombord med den utländska politiken. — Alla korrespondenser från officiösa pennor — minst nio tiondedelar af alla tidningsbref, som sändas från Berlin — kontrolleras strängt af pressbyrån. Det är derföre otänkbart, att det skulle kunna insmyga sig ett enda oppositionelt ord i dem. Detta låter ej heller förena sig med preussiskt begrepp om ordning och disciplin. I allt herrskar densamma stränga enformigheten. Man måste tillägga, att alla embetsmän, från den lägste till den högste, äro till den grad inexercerade, att sällan ett faktum förspörjes utom byrån; en sjelfständig korrespondent är i de allraflesta fall lätt igenkänlig derpå, att han är inskränkt till allmänna räsonnerande betraktelser. Deremot har pressbyrån, till och med långt före slaget vid Sadowa, sökt att få ett finger med i oppositionstidningarne. Några af dem har byrån påtvingat officiösa korrespondenser, till gengäld för upphäfvandet af förbudet mot dem, an dra har den sökt locka genom att meddela dem interrationella nyheter. Till de första bladen hörde Augsb. allg. Zeitung och — då den ännu icke var bismarckiansk — Deutsche allg. Zeitung. Som mellanhand nyttjar regeringen vid dylika underhandlingar en viss d:r Kättge, hvilken har titel af regeringsråd. Hans aflöning blef först borttagen af landtdagen, men det oaktadt utbetald och skutligen beviljad. — Utgifterna till de officiösa bladen i de annekterade länderna måste vara betydliga, alldenstund dessa organer till största delen få utdelas gratis på grund af brist på prenumeranter. En tidning i Frankfurt, hvilken underhålles af regeringen, säges erhålla 10,000 thaler om året i understöd, en annan i en nordligare provins 5,000 thaler, 0. 8. V. Såsom prof på hvilka vanvettiga rykten som kunna sättas i gång, förtjenar nämnas, att en korrespondent från Wien i ett af de senaste numren af Köln, Zeituog berättar, att exkronprinsen af Hannover skall äkta prinsessan Thyra af Danmark — hvilken. andra åter vilja gifta bort med furst Carl af Rumänien — och derefter blifva hertig af Slesvig och Nordjylland. Såsom sådan skulle han lyda under konungens af Danmark öfverherrskap, under det han, såsom hertig af