Aftonbladet – 18 maj 1869, sida 2

knlle ligga till vand fr. CT 03 la om skulle ligga till grund för ett sådant 2? örfaringssätt anse vi mycket vådlig och f gnad att på ett betänkligt sätt in-P kränka statsmakternas lagstiftningsrätt. Må 2! yrkomötet ega Och begagna sitt veto i !ö erkliga kyrkolagsfrågor, d. v. s. frågor, som öra lagstiftning för statskyrkan, sedan det Bån mindre välbetänkt, erhållit en sådan si ct; men må denna rätt icke utvidgas der-bi hän, att kyrkomötet får lägga sig i lagstift-p ningen för främmande trosbekännare ellerV Anses ega veto emot de speciella lagar, ge-lp nom hvilka grundlagens bud om religions-lst frihet tillämpas och sättes i verket. Om den beslutade reformen i kommunalförfattningen för städerna yttras ingenting ild trontalet. Skall man tolka detta derhän, att g regeringen icke gillar detta beslut eller att!d den anser saken så obetydlig, att den icke lt förtjenar nämnas vid sidan af de ofvan an-!m förda. . ö Om den allmänna politiska ställningen och ft förhållandet till utländska makter förekom-ti Mer i detta trontal icke ett enda ord. Å Med denna Riksdag tilländagick den för sta treärsperioden under det nya represtitta-t tionssätt, som ingripit och är egnadt attli fortfarande ingripa så djupt i utvecklingen C af vårt lands konstitutionella lif, att detlr starkt kan ifrågasättas, huruvida icke i och med detsamma ett nytt statsskick blifvit infördt. Tidpunkten inbjuder således sjelfmant till en öfversigt af de förhållanden, söm detta S nya representationssätt skapat och till en återblick på frukterna af den nya Riksdagens ! verksamhet; men innan vi till behandling upptaga detta vigtiga och rika ämne, torde ! 1 j 1 1 1 för dagen några ord om det nu tilländagångna Riksmötet särskildt vara på sin plats. Af de flera vigtiga frågor, som förelågo detsamma till behandling, har Riksmötet lyckats bringa, till lösning endast ett jemförelsevis ringa antal, och med afseende å några ibland dem har Riksdagen endast tilltrott ! sig att taga skygga och tveksamma steg. Så i afseende på kommunalreformen, så i afseende på religionsfrihetsfrågan. Men man lär numera vid bedömandet af en Riksdags!) resultater icke få förbise, att Riksdagarne i årligen återkomma och att representationen endast en kortare tid är församlad, så att man hvarken kan fordra eller behöfver ifrå-, gasätta, att lika mycket skall uträttas som under fordna årslånga Riksdagar, hvilka åter, kommo endast med längre tids mellanskof. Det vigtiga är, att vid hvarje Riksdag dock nå, got steg tages framåt. Och i detta afseende har 1869 års Riksdag icke gått alldeles resultatlöst förbi. Hvad särskildt beträffar kommunalreformen, som vi med hänsyn till det djupt rotal de missnöjet i landet satte bländ de främsta af de Riksdagen föreliggande problemer, så. är det väl bekant, huru litet det steg är, hvilket blifvit uttaget, och att man lemnåt frågan om den kommunala rösträtten på landet alldeles ovidrörd; men hvad vi med afseende å det tagna steget anse vara af synnerlig vigt, det är, att numera isen är bruten i denna fråga och att man lyckligen öfvervunnit denna nästan vidskepliga fasa för hvarje förändring i kommunalförfattningarne med anledning af sambandet mellan de kommunala institutionerna och Riksdagens första , kammare. Hade man fortfarit att taga den nya Riksdagsordningen till förevändning för bibehållande af äfven de mest skriande missförhålländen i kommunallagarne, så hade nationens kärlek och förtroende till den nya författningen blifvit satt på ett i sanning! hårdt prof. På den religiösa toleransens område äro vi vana här i landet att taga mycket små steg, hvad lagstiftningen beträffar, och detta . får i sin mån trösta oss deröfver, att genom , den af Riksdagen antagna nya författning, rörande främmande trosbekännare och deras: religionsöfning, blott ett ganska ringa framsteg göres. Men så litet det än är, har man dock anledning önska, att detsamma icke må, komprometteras under den behandling vid: kyrkomöte, som, att sluta af hr justitiemi-, nisterns yttrande, regeringen torde tillämna detsamma, ehuru flere af Riksdagens rätts-, lärda ledamöter voro af den åsigt, att för-, fattningen endast berörer kyrkoordning, men, ingalunda kyrkolag. 11 Genom det antagna förslaget om grund-; skatternas omföring till penningar har ett 4 icke ovigtigt steg till förenkling i våra be-. skattningsförhållanden blifvit taget, och de af, Riksdagen framlagda grunder för en ny fat-, tigvårdslagstittning synas oss hvila på rigtiga principer, vid hvilkas tillämpning man dock torde böra väl taga sig tillvara att icke gå till öfverdrifter, som kunna blifva af rätt betänklig art. : Djupt måste vi beklaga, att den så ntom: ; dentligt vigtiga frågan om landtförsvarets ordnande icke heller vid denna Riksdag blifvit förd ett enda steg framåt mot sin lösi ning och att icke ens någon förhoppning vuni nits, att man kan hafva att ofördröjligen motse någon sådan. Ansvaret härför drab-; bar visserligen till en del regeringen, som framlade ett förslag, om hvars oantaglighet man kunnat och bort på förhand vara för, ; j D iq l l f j 1 s s 1 vissad; men det måste tyvärr också å andra sidan medgifvas, att det är beskaffenheten af de inom representationen förda förhandlingarne, som varit egnad att väcka det nu radande missmodet med afseende å möjligheten att i denna angelägenhet kunna komma ur fläcken. Efter åhörandet af debatterna i ämnet, drista vi sannerligen icke dela grefve Lagerbjelkes inför tronen uttryckta åsigt, att just det kongl. förslagets behandling beredt ett närmande till frågans slutliga lösning. Genom det af båda Kamrarne gifna formliga erkännandet af Riksdagens rätt att besluta nedsättningar äfven af ordinarie anslag, har Riksdagen häfdat åtsig en väsentlig del af skattebevillningsrätten, som man på åtskilliga håll trott sig kunna ifrågasätta. Detta resultat af den senaste Riksdagen utör en icke ovigtig del af de företeelser uner det nya representationsskicket, hvilka gifva åt de med detsamma inträdda förhållandena den karakter, som vi skola tillåta oss framhålla, då vi med det första gå att vå dem kasta en allmän öfverblick.