Aftonbladet – 15 maj 1869, sida 3

— Jernets styrka i stark köld. I. G. H. T. skrifves: En i England bosatt svensk ingeniör, hr C. P. Sandberg, har nyligen utgifvit en engelsk öfversättning af den berättelse, som en svensk komite genom öfverdirektör Knut Styffe aflemnat till regeringen, beträffande det svenska jernets lämplighet för jernvägsmateriel. Ingeniör Sandberg har bifogat ett tillägg, som är af syonerligt intresse för svenska förhållanden. Det afhandlar nemligen den förändring, som jernets styrka undergår i stark köld. Man torde hafva i friskt minne de anbud till olyckshändelser, som upprepade gånger inade under den starka vintern år 1865, till följd at hjolringars bristande vid snälltågen. Ett ar dem väckte isynnerhet stort uppseende genom den fara, hvaruti Konungens lif dervid råkade. Ingeniör Sandberg bar nu genom försök ådagalagt, att orsaken till hjulriogarnes bristande är att söka i den förminskning som jernets styrka mot stötande krafter Jider vid mycket låg temperatur. De resultater, hvartill han kommit, äro förat t följande: För sådant jern, som användes till jernvägsskenor, är styrkan mot stötar vid en temperatur af 129 under fryspunkten endast en fjerdedel till en tredjedel af styrkan af 29 öfver fryspunkten. Jernets ighet förminskas äfven väsentligt vid låg temperatur. Man kan häraf draga den slutsatsen, att det till förekommande af olyckshändelser är nödvändigt gifva åt bantågen mindre hastighet om vintern, så att styrkan mot stöt må så litet som möjligt tagas i anspråk, eller ock att på något sätt gifva större elasticitet åt den vid jernvägarne använda materielen. Som bekant har jernvägsstyrelsen de senaste åren förminskat bantågens bastighet om vintern, och sedan dess hafva ej några sådana händelser som de omtalade egt rum. Ingeniör Sandbergs arbete har vunnit mycket bifall i Evgland. Särdeles hafva tvenne stora auktoriteter inom metallurgiens område, Percy och Fairbairn, uttalat sig lofordande deröfver.