En virkesaffär. I anledning af den notis, som i gårdagens Aftonblad under denna rubrik meddelats, rörande en af skogsstyrelsen till länsstyrelsen i Luleå lemnad föreskrift att (såsom det bland vederbörande i orten plägar nämnas) onyttiggöra, ett större parti, vid uppgifvet vattendrag befintligt, åverkadt virke, derest ej antagligt anbud erhölles vid dess utbjudande till försäljning, torde följande upplysningar ej vara utan intresse. Enligt hvad allmänt är bekant bedrifves å kronans skogar i de norra provinserna högst betydliga åverkningar. Den derstädes anställda skogsstaten, hvilken i Norrbottens län, omfattande 920 qvadratmil, utgöres af 1 jägmästare, 9 öfverjägare och 30 skogsuppsyningsmän, är visserligen i de flesta fall tillräcklig för att upptäcka det äverkade virket och :ags detsamma i beslag för kronans räkning, men deremot, såsom lätt kan inses genom en jemförelse mellan nyssnämnde areal och skogspersonalen, otillräcklig för att å alla trakter omedelbart törekomma skogsåverkningar, hvartill en mångdubbelt talrikare och således allt för dyrbar skogsstat ej e:s skulle vara tillfyllest. Under sådant förhållande måste det vara af vigt att åtgärder vidtagas, för att ej det åverkade virket, oaktadt detsamma blifvit taget i beslag, ändock må komma skogsåverkaren eller den som befrämjat skogsåverkan till godo, hvarigenom dessa personer med sina föga utbildade begrepp om rätt och orätt naturligen skulle finna sig manade att fortfara med en så lönande industri. En sådan åtgärd är just den af skogsstyrelsen föreskrifna, hvilket af nedanstående torde framgå. En åverkan bar nemligen blifvit upptäckt eller, hvilket ej sällan inträffar, åverkarne hafva sjelfve anmält att skogsåverkan å den ena eller andra trakten blifvit föröfvad. Virket tages då i beslag och utbjudes författningsenligt på auktion för kronans räkning. Ofta nog infioner sig alls ingen köpare, men i vanliga fall tillstädeskommer åverkaren eller, genom ombud, den person, till hvars fromma åverkningen blifvit gjord, hvilka begge dock, i anseende till svårigheten att i orten anskaffa sanningsenliga vittnen, tyvärr allt för ofta äro oåtkomliga för lagen, skogstjenstemannen må för egen del, till följd af omständigheterna vid åverkningen, vara än så öfvertygad. att dessa personer äro dertill saker. Någon af dem framställer nu vid auktionen ett anbud, uppgående till en tiondedel eller en åttondedel af virkets värde. Detta anbud pröfvas af vederbörande och finnes natorligtvis oantagligt. Ny auktion anställes med samma resultat. Skulle nu virket få qvarligga, så blefve det nödigt att på kronans bekostnad anställa särskild bevakning för detsamma, ty derförutan skulle vir-, ket ovilkorligen blifva af åverkaren nedfört vattendrag och på detta sätt gå för kronan förloradt. Eu dylik beräkning medför dock, i följd af ortens särdeles dryga arbetslöner, en betydlig kostnad, hvilken inom kort uppgår till virkets värde, helst man icke kan förvänta högre anbud vid ny auktion, enär åverkaren alltjemt påräknar antingen att hans oskäligt låga anbud skola antagas, eller ock att något gynnande tillfälle skall yppas att för ännu bättre pris bemäktiga sig virket. Antoges deremot ett dylikt köpeanbud, så skulle det åverkade virket förses med kronostämpel, hvarmed åverkningen på sätt och vis vore legaliserad, och åverkaren eller hans principal hade då nått sitt mål, nemligen att erhålla virket för så godt som intet, hvilket påtagligen skulle föranleda till förnyande af det sålunda lyckade experimentet. Under en flerårig strid med dessa beklagliga förhållanden har man funnit, att understundom icke något avnat medel finnes till förekommande af det onda än att, då vid försäljning af åverkadt virke ett ej i någon mån nöjaktigt köpeanbud erhållits, göra virket såväl för åverkaren som för hans förJagsman onyttigt. Det mödossmma arbetet och de ansenliga kostnaderna vid virkets afverkning och framforsling till vattendrag, hvilka således blifvit gjorda förgätves,hålla af