Montmartre, jag har här tillbringat de flesta af nattens timmar, utan att ännu ha lyckats finna ens ett enda kopparmynt. Och inga louisdorer heller? invände Jaunede-Chröme med en slug blinkning. Jag har ej fuvnit en enda armring eller något annat smycke, och likväl vet jag att en skatt finnes här, fortfor herr Carmouche, utan att gifva akt på målarens försåtliga fråga. Jag har med stor kostnad samlat ett litet museum i paviljongen af sådana ålderdomslemningar, som blifvit uppgrätda på andra ställen i Frankrike och som förskrifva sig dels från den gamla Galliska tiden, dels från Romareperioden och äfven från den första tiden efter Frankernas infall. Allt detta har jag sammanbragt med egna medel, hör ni det, herrar deputerade, och utan något understöd från er lumpna akademi. Jag har gjort det för att hafva tillfälle till jemförelser, när jag uppgräft något sjelf här i underjorden.... Jag behöfver savnolikt ej erinra er, mina lärda herrar deputerade, att för två hundra år sedan hittade man ungefär på samma punkt, der vi nu befinna oss, tvenne räktiga bildstoder, fem fot och fyra tum öga, af hvilka den ena ansågs föreställa Osiris och den andre Isis, ty man trodde att en gammal Tsiskult blomstråt i Lutetia, det gamla Paris. Den föreställningen var ej annat än frukten af en grym okunnighet hos herrar fornforskare. Isis har aldrig haft någon dyrkan här, men blifvit kanske förblandad med de gamla Gallernas kärleksgudinna, hvars goda namn och rykte jag föresatt mig att återupprätta.... En annan gång fann man, också här i Montmartres innandöme, sjutton fjerdingar med guldmynt. Men hvad förslå sjutton fjerdingar guld, då det är fråga om den galliska kärleksgudinnans skatt? Här måste finnas mycket mera, Det är ej längre