Aftonbladet – 13 maj 1869, sida 3

Kjöbenhavn, fndast ett återstår: mitt första bref I till eder. I Man känner sig allt liksom litet besynnerlig till ; mods, när man så här skall lägga sina tankar i dagen för en hel publik; men, om jag får vara .l uppriktig, det är dock icke precist första gången jag talar förtrolighetens språk till eder, och jag anhåller derföre att äfven nu få anses som en Å fommal vän, den der icke behöfver kläda sina ord allt för mycket blommor,, såsom Calchas säger, för att blifva förstådd. Öppet och ärligt till verket således! ) Taret mellan Stockholm och bumrarnes stad Iförsiggick utan den ringaste otur. Ett litet oskick skulle jag dock vilja framhålla, det att en mängd kolportörer passa på vid stationerna och tillskansa sig alldeles för hög betalning för de tidningar, som utbjudes. Så t. ex. begärdes 15 å 25 öre för GöIteborgs handelstidning, hvars lösnummerpris eljest är 8 öre, och då jag icke ville betala mera än det sedvanliga, togo pojkarne sina exemplar tillbaka, fullt öfvertygade att lyckas bättre på annat håll. Götebörgs fysiohomi har betydligt förändrät sig. sedan jag sist hade nöjet betrakta densamina. Nya gator, breda och väl stenlagda, såsotn alltid är fallet; hafva tillkommit och promenaderna omkrivg Staden äro mycket förskönade. Lorentzberg, förut ett tillhåll för en högät blandad societet, har nu blifvit en lokal fullt värdig le beau inGnåe: På en kulle midt i parken är plats beredd för Wadmans löss som af sällskapet P. B. inom kort med stor jögtidlighet kommer att aftäckas. Man har all anledning tro att Göteborg efter detta Arligen skall få en Wadmans-dag ungefär motsvärande Bellmansfesten i Stockholm. Ehtirb restanrationslokalerna såväl på Lorentzberg som i Trädgårdsförenitgen äro eleganta och väl skötta, har jag dock funnit def Högst litet besökta — något, som förmodligen har sin grad i den ännu rädande kyliga temperaturen. Hvad som föröfrigt här mest fåstat min upp: märksamhet är det stora inflytande på säinhällsandan; , som arbetareföreningen utöfvar. Föreningen räknar I dehfa stund, mera än 4100 medlemmar, ett antal, som i sannibg är fespektahelt. Dess byggnadsfond uppgår nu till 30,000 riksdaler, hvaraf 11,000 influtna i på sammankomsterna framställda åsparbössor, öch är det minsann en ganska vacker grundplåt for byggahdet af ett samlingshus, hvartill stadsfullmäktige skänkt en större fofät. Biblioteket är synnerligt rikhaltigt och kan jag som ei glädjande företelse omnämna, att icke mindre än närmare tvåhundra lån dagligen utgå. Efter en blick i föreningens journaler, som mig välvilligt förevisäts, fann jag att medlommarne utgöras af alla klasser, från drängeh och pigan ap till embetsmannen, grosshandlaren o. 8. v. Största he: dern af allt detta tillfaller ovilkorligen hr Axel Kroak, som med sitt ordförandeskap förenar allt tänkbart nit för föreningens bästa. Också är han älskad och afhållen af alla, söt förstå att sätta värde på en man, hvars energie förmått ästa. komma någonting så vackert och genomgripande i socialt hänseende som Göteborgs arbetareförenilig Verkligen ar. Annandag pingst kommer en i början af Masthugget ordnad sommarlokal att invigas. Def är terassformig ungefär som Mosebacke och kan rymma en ofantlig massa menniskor. Emigrationsströtimen öfrer Göteborg tillväxer dagligen. Jag gjorde i går ett besök ibland en mängd emigranter, hvilka stodo uppställda fraiiför det nya packhaset vid Skeppsbron. De skulle efter några timinät instnfvas på ett i hamnen liggande fartyg, för att gå okändä öden till mötes. De flesta voro ungt och friskt folk och tycktes taga det kommande temligen sorglöst. Tror ni att det skall bli bättre för er derborta 1 bt frätninande tandet än här hemma? frågade Jag en ing bolide, soin stod ined händerna i byxdie orna och plirade mot solen. . Ja, si, aldrig i verlden kan det bli sämrel blef det tjärsäkra svaret. . ale mannen rätt eller orätt? Meningarne härom äro visst delade. so Vid talet härofvan om arbetareföreningeil, glötade jag omnämna ett bevis på den anda och sammanÅllvibk; fom råder derinom. En ung målare, hr Simon Iubensson bar gjort föreningen många tjenster genom att vid flera tillfällen dekorera dess festlokaler oth dylikt. När den nya soinmarplatsen Skall iävigad Ånnatdag binigst; kommer att till hr RB. öfverlemnas en gåfva af töset rät, såsom ett reseunderstöd, på det att han i främmande land må under någon tid kunna förkofra sin vackra fulang; Göteborg: samhälle är i fall som dessa eunäratisvärdt. Vi elöfra blott påminna oss de rika bidrag; som inflötö då dei tinge bildhuggaren Börjeson för eti tid sedan anträdde sih kohstnärsfärd till Rom, det hah änint vistäs. Pianokungen Rubinstein har gästat staden och gifvit ett pa konserter, liksom i Stockholm igt tagna med entusiastiskt bifall. et härstädes af hr Strakosch bildade italienska operasällska et ger i morgon, under medverkan a pnamsell Luisa Cariv, sin afskedsföreställning. Progratninet upptäget ateher tr Åtskilli operor. I tisdags fic Pia tillfälle att afhöra oh åoc Faust. och om än ingen af de uppträdande, enligt min öfvertygelse, rv. dde uppg: i jemnbredd med våra egna lyriska artister istocki0lm, företeilde Het hela en säke; het som mäste beaktas. .Hr Garcia soln Mehstofe es far Bå diaboliskt att själva fn icke kan vara det värre: Blahd de öfriga uppträdande märkte jag den för hufvudstadspubliken bekanta fri Beyerböck: . ppsättningen af operan var, om man tager fesurserna i beräkning, praktfull. Kören utgöres af arbetareföreningens medlemmar. Orkestern består af 34 personer, bland hvilka domkyrkoorgelnisten, fröken Elfrida Andree, såsom harpist. Som bekant, har hr Strakosch till hösten hyrt Nya teatern, för att derstädes gifra såväl dramatiska som lyriska föreställningar. Mången har doek förtintdrat fs och jag med, hvarföre man icke valt en inhemsk artist utan en Utländsk impressario till chef för ett sådant företag. Ditkorhiten på platsen har jag dock funnit att hr S. eger stora sympatier inom publiken och är ansedd för att vara en rask och driftig man, samt icke så litet föritäsigpåare. Detta bevisar också uppsättningen af Faust. Den dramatiska afdelningen kommer naturligtvis att ledas af en skicklig svensk regissör, hvartill jag skulle vilja föreslå Mindre teaterns f. d. direktör, hr Josephson. Bland engagerade sujetter nämnas fröken Gurli Ålerg, som för härvarande uppehåller sig härstädes, och hr Holmqvist, en uhg skådespelare, som här fått namn om sig att vara en ganska hopp: gifvande talang. Han tillhör nu Rohdeska sällskapet, hvilket efter en ingalunda vinstgifvande sejour afreste i förgår till Halmstad. Men tiden går och ångbåten väntar att göra sammaledes. Ett kotteri af vänner — troligen bekant af hvarje resenär, som känner göteborgarne — ett kotteri, säger jag, så hjertegodt, att en saknadens perla tränger sig fram i ögonvrån, då jag nu står i begrepp att lemna fosterjorden, är församladt på stranden. Hafven tack, ; sanna artistvänner, för hvad ni gjort för den lille sparfven. Han skall aldrig glömma er. Farväl! r Fr. H.