Aftonbladet – 13 maj 1869, sida 2

— Åsynen af en Pierrot och ännu en croquemort tycktes alldeles öfverväldiga herr Carmouche, hvilken icke förmådde yttra någo vidare, utan förblef tyst med vidt uppspärrade ögon. Heloise kunde ej undertrycka ett utrop a öfverraskning, då hon såg dessa figurer hel oförmodadt uppenbara sig. Frukta ingenting, mademoiselle, sökte Anatoles kamrater att lugna henne. De är endast den brottslige, som har skäl at darra. Och de kastade två par bistra blickar på Carmouche. N Jag och mina vänner här, återtog Anatole, vilja inte göra er något ondt, men n torde sjelf finna nödvändigheten af att mademoiselle Heloise aflägsnas från detta hus, Nödvändigheten ? upprepade herr Carmouche och hans stirrande blick fick ett uttryck nästan af fånighet. Han tycktes ickt i ringaste mån fatta denna nödvändighet. Det gör mig sannerligen ondt om er, mir herre, fortfor Anatole. Ni är Heloises far och jag vill derför förekomma al skandal. Han trädde fram till herr Carmouche och hviskade något i dennes öra. Ingen dagtingan med den brottslige! utropade Jaune-deChröme. Ingen!s skrek Bleu-de-Prusse. Store Gud! klagade Heloise. Hvad betyder allt detta? Mademoiselle, ni har ingenting att frukta försäkrade ännu en gång den till Pierrot kostymerade konstnären och gjorde en artig bugning för Heloise, åtföljd af en hotande åtbörd åt hennes far. Den andre konstnären följde sin kamrats exempel. Min herre, ni är galen med er fördömda poliso, utropade herr Carmo che och sprang