Aftonbladet – 13 maj 1869, sida 2

Hvad menar ni, Anatole? Ni skrämmer mig. Hvad betyder allt detta, dessa underjordiska gångar, detta hemska rum och hvad är det för en underlig stor sten? Allt det här gör mig rädd... Huru har ni sjelf kommit hit, Anatole? Hvad gör ni här? Svara mig, såvida ni inte vill att jag skall förgås af oro eller förlora förståndet öfver alla dessa mysterier? Fråga mig inte för närvarande, Heloise, bad Anatole med bevekande röst, men följ mig härifrån. Här är ej stället till några förklaringar. Ålskade Höeloise, jag besvär er att följa mig. Låt oss fly långt från detta hus, från denna underjordiska håla, från dessa hemska mysterier! Jag är beredd att föra er hvart ni vill. Hela verlden står öppen för oss, för vär talang och vår kärlek, men här får ni inte stanna en enda timme till. Låt oss skynda härifrån. Här är inte det kärlekens altare, som ... Hvad vågar ni påstå? Jo, just detta är det verkliga kärlekens altare, som... Men hvad vill detta säga? Huru har ni kommit hit? Är det en gäst från begrafningsplatsen eller är det min värde hyresgäst?... Tänker ni göra mig galen? Turu har du kunnat förirra dig till detta rum, Heloise? Ha, det är alltså verkligen medlemmar af mitt eget hus, och min egen familj, som vilja störta mig. Min hustru är väl också här, kan jag tro. Jag vet att ni alla länge spionerat på mig. Ni ha med list beredt er tillträde hit. Så fortfor herr Carmouche att rasa. Han hade, utan att uppmärksammas af Anatole och Heloise åter inkommit i kryptan och med fasa funnit sin dotter vid sidan af en mani likbärarnes drägt, men hans fasa blef ännu större, då han hörde detta uttryck: här är icke det kärlekens altare, som... Dessa ord återgåfvo honom bruket af hans