Aftonbladet – 11 maj 1869, sida 3

smalare än det, hvarigenom de tre äfventyrarne beredt sig tillträde till kryptan. Vi måste följa honom och se hvad han företager sig, förklarade Anatole. Snart torde det vara tid att vi uppenbara oss, det vill säga att ni två söka att uppehålla honom, medan jag söker att upptäcka hvad det blifvit af Heloise och vidtager mina mått och steg för att rädda henne. Du vill öfvergifva oss här i underjorden? utropade Bleu-de-Prusse, hvilken redan länge funnit belägenheten mindre angenäm och kände en stark längtan åter till det glada lifvet ofvan jord, till de många ljusen, de vackra flickorna och den muntrande musiken i marknadshvimlet på Sankt-Pehrstorget eller i kontradansen på Reine Blanche. Jag vill hafva visshet i detta mörker, menade Anatole. Men du låter väl oss behålla lyktan åtminstone? invände de begge andra. Och du glömmer väl inte soupern hos fader Sobresac? frågade Bleu-de-Prusse med ett ökadt uttryck af ängslan. Jag hade ju lofvat att först skaffa er ett ifventyr,, erinrade Anatole kamraterna. Nu har ni det mest lofvande tillfälle dertill. Skynda er in i den smala gången för att se hvad den mystiske mannen företager... Men,, invände de begge andra. Anatole, hvilken vände ansigtet åt den del af kryptan, der de först inkommit, såg åter ett ljus nalkas ifrån den smala korridor, som fört honom och hans kamrater till hålan: Han stod just i beredskap att fästa de två andras uppmärksamhet derpå, då han hastigt ändrade sin föresats och med möda undertryckte ett utrop, som var nära att undfalla honom. Fort in i galleriet med er, manade han på kamraterna och sökte, tvärtemot hvad