Aftonbladet – 11 maj 1869, sida 3

Jag lemnade den bestämdt i museet? Hvilken har brutit upp dörren? Jag måste väl hafva stängt dörren förut?... Hm, det här börjar blifva oroande. Skulle jag i så många år hafva bevarat hemligheten, nu vara så nära att se mina förhoppningar förverkligade och likväl slutligen förlora frukten af alla mina ansträngningar! Han tog åter några steg och nalkades den del af kryptan, der de trenne målarne höllo sig dolda. Om vi skulle rusa fram och öfvermanna honom ? hviskade Jaune-de-Chröme. Tillfället vore gynnsamt, medan han ännu är ensamp, tillade Bleu-de-Prusse ännu saktare Tyst med er! uppmanade Anatole, som med spänd uppmärksamhet följde hvarje rörelse af Carmouche. Om någon verkligen inträngt till den heliga platsen, så har han dock icke anat dess stora betydelse, fortfor Carmouche i sin monolog. Men om det varit tjufvar, som fåt! reda på klenoderna, tillade han och kastade en vild blick omkring sig... Oh, jag skulle mörda dem. Plötsligt vände han sig om, just i det ögonblick .en af de dolde genom en oförsigtig rörelse var nära att förråda gömstället. Anatole och hans kamrater sågo huru Carmouche skyndade, liksom fattad af en hastig ingifvelse, till ett annat hörn i kryptan, der har försvann för deras blickar. Hade hans ljus slocknat eller hade han begagnat sig af er utgång, som de ej förut blifvit varse? Anatole vågade sig fram från gömstället sköt åter undan den lilla luckan på lyktar och såg sig omkring i hålan. Ingen Car. mouche syntes mera till. Han hade spårlöst försvunnit genom bergväggen, menad målarne. Man nalkades stället och fanr mynningen af ett sidogalleri, som var änn