Aftonbladet – 11 maj 1869, sida 3

1 utlätandet. re Juridiskt. 4 Öfverståthållareembetet har i dessa daga aflåtit följande märkliga skrifvelse: Till Stockholms rådstufvurätt. Bom, efter hvad erfarenheten visat, prestbety; ahgående för brott häktade och tilltalade perso ner, som hos eder frikännas från ansvar, ofta ick medfölja den promemoria, som från eder rörand sådan person till öfverståthållareembetet öfverlem nas och icke heller; oaktadt reqvisition från öf verståthållareembetet, hit ankominet förr än efte flere dagars förlopp, så och då härigenom peröo ners häktningstid ofta onödigtvis fördröjes, få öfterståthållareembetet anmoda eder att vid öfver sändande af prometiioria beträffande dylik persor städse låta samma handling åtföljas af personen: prestbetyg. Stockholm den 20 April 1869. Gillis Bildt. 0. B. Hult. Man inhemtar häraf 1:o, ätt det ofta inträffar, att personer, som öfverståthållareembetet. Jåtit häkta för brott; af rådhusrätten irikabhnas från atsvar, hvilket i de flesta fall bevisar, att häktningsåtgärden vari felaktig; och 2:0, att när en person blifvit frikänd från ansvar och promemoria derom ankotwmit till öfverståthållareembetet, bermälda embete det vaktadt gvarhåller honom i häkte, tills käns pröstbetyg från rätten ankommer, hvilket stundom dröjer flera dagar. Kongl. förordningen om nya strafflagens införande den 16 Februari 1864 innehåller i 18 16 och 18 mom. följande: Finhef rittel brottet vara af den beskaffenhet, att den tilltalade derför ej häktas bort eller saknas eljest giltiga skäl för häktningens varde den tilltalade lösgifven. sitten ege att häktad person lösgifva, när omständigheterna dertill föranleda, utan hinder af beslut, som om häktningen förut fattadt varit. Ehuru lagen således uttryckligen stadgar, att rötten eger. att läsgifva häktad person, har likväl i Stockholm den prakis inrötat sig, att sedan rätten från ansvar frikänt en person eller förklarat honom icke vidare böra i och för det ifrågavarande målet i häkte hållas, så släppes han icke getast på fri fot, såsom lagen stadgar, utan återföres i häktet och en promemoria afsändes till öfverståtkållareembetet. Denna hinner dock vanligen icke fram förr ån Efter kl. 2 på dagen, då sessionen i öfverståthållareembetet Vanligen är slutad, och följden är den, att den af rätten frikände vanligen får vänta till följande dagen, innan han blir försatt i frihet. Att denna praxis är felaktig, är uppenbart deraf, att om man skulle förfära på enahanda sätt å landet, så skulle den frikände först återsändas till konungens befallningshafVaride, som hade att verkställa beslutet om frigifningen, hvilket skulle förorsaka staten en betydlig kostvad; men nä upplyser den öfvanstående skrifvelsen, att öfverståthållareembetet tillika ahser sig kunna qvarhålla den frigifne, tills hans prestbetyg ankommer från rätten. Det är obegripligt, huru, då fånglistorna granskas både i hofrätten och hos justitieombudsmannen, sådant kan utan anmärkning passera. Vi böra dock härvid lemna den upplysning, som tillika är mycket karakteristisk i afseende på den på sista tiden mycket omtalade likheten inför lagen, hvarmed man lock endast menar likhet inför domaren, att lå den häktade tillhör någon af de lägre samhällsklasserna; inställes han inför rätten klädd en särskild fångdrägt, bestående af sråa kläder, hvaremot om han tillhör någon vf de högre klasserna, han får begagna sina gna kläder. Det är således i förra fallet möjligt att genast lösgifva en häktad, selan rätten frikänt honom, utan måste han uterföras till häktet, för att utbyta kläder. on annan sak är, om det är nödigt att kläda ransakningsfångar fångdrägt. Utom let att staten ådrages en utgift, som synes uldeles onödig, då rymning ej kan ifrågacomma, enär här i Stockholm den fångne ;j behöfver passera öppen gata, utan endast n inhägnad gård från fängelset till domstoen, är det en alldeles opåkallad tortyr att kläda ransaknitgsfången, som kan vara skyldig, en drägt, hvilken alltid föreställningen om något skymfligt vidlåder. Endast fall anständigheten förbjuder att offentligen visa honom i hans egna paltor kan en sådan itgärd försvaras. ere ar Ar i; Ä