Aftonbladet – 11 maj 1869, sida 2

— Skördemaskinens uppfinnare, dr ta Patrick Bell, prest i skotska kyrkan, har ils dessa dagar aflidit. För mer än 40 år 8e-fö dan konstruerade han sin första och på det hela taget den första skördemaskin, som genast var så fullkomlig, att till och med delad senare årens amerikanska och engelska uppp finningar icke kunnat förändra eller förbättra den. fo — Middag. Andra kammarens medlem4 mar gåfvo i går middag på Hasselbacken för sin talmati, biskop Sundberg. Skålen för koll nungen föreslogs af vice talmannen hr Mannerskantz och för hedersgästen af frih. Gri-!1 penstedt. Biskop Sundberg tackade för skå-!k Jen 1 särdeles fina ordalag. Efter middagen lje och kaffet framsattes bålar, då flera skålars: föreslogos, bland andra för vice talmannen, m för Kammarens sekreterare m. fl., och hr OC. f Å. Larsson gladde gästerna med af honomig författade humoristiska verser. Samqvämetlo räckte ett godt stycke fram på aftonen. Frih. Gripenstedts tal vid skålen för talmannöii var af följande lydelse: 1 Till mig har, såsom hyss Hämndes, det hedrande f: uppdrag blifvit lemnadt, att föreslå en skål för!b dagens hedersgäst, för vår högt aktade och ärade Is talman. Jag bör dock sanningsenligt förklara, attin enligt min öfvertygelsen detta smickrande uppdrag, v som utan tvifvel kommit mig till del på grund af min plats i Kammaren, kunde hafva fallit i bättre händer, ty om jag i fråga om gåfvan att yttralg sig eger någon fallenhet eller förmåga, så vet jag alltför väl, att den icke egentligen ligger åt detta lf håll. Svårigheten härvid ökas dessutom derigenom, !) alt man alltid har ett berättigadt anspråk, att hvarje framställning af hvad slag som helst bör i stå I ett värdigt förhållande till sitt föremål; och föremålet för den skål som nu skall utbringas står med rätta synnerligen högt. Ja, här finnes I för visso ingen bland oss, som icke ställer dettalj föremål alldeles ovanligt högt. Och hvarför ärlf f t 1 I I f denna möning så enhällig? — Jo, derför att mannens ogenskaper dertill börättiga. Detta är icke något tomt smicker. En tre gånger förnyad erfarenhet bar hvarje gång med öka styrka ådagalagt, att hos honom fanes den sällsynt lyckliga öreningen af just de egenskaper som erfordras på dei plate han innehar. Hvem af oss har icke med en känsla, blandad af nöje och beundran, funnit: denna säkerhet i uppfattting; denna klarhet i framställning; denna ätthet 7 att reda och återgifra andras åsigter; demna skarp-l, sinnighet — stitidom nästan gränsande till divinationsförmåga — alt känna bedöma de olika me; s l ningarnes verkliga ståndpunkt; denna fyndighet att alltid finna de utvägar, som Jättast och bäst föra till målet; med ett ord alla dessa egenskaper, som man gärgkildt skulle kunna benämna talmansegenskaper? on . . Men vida högre än degga snillets företrädes gåfvor, som med frikostig hand blifvit skänkta ar en mild försyn — måste man dock ställa de egenskaper, som ännu mera afgörande bestämma mefiniskans rätta värde, de egenskaper, som utgöra sjelfva hedersbegreppets grundämnen, nemligen: dels en värm, aldrig svigtande känsla för sanning och rätt — hvars Vackraste upperbarelse är den strängaste oväld, och den humanä aktningen för allas lika rätt och för hvarje ärlig öfvertygelsg — dels det manliga modet. Hvem af oss påminner sig icke de vackra, frimodigt ord, med hvilka talmannen vid Riksdagens början helsade ös8 välkomna? -— Sådana ord hafva den äkta metallens rätta klang; de gå den raka vägen till hjertat och de måste i varje ädelt sinne lemiiå ett outplånligt intryck af aktning och af vänskap. . Och när nu härtill komma den personligs älskvärdheten, det öppna, tillgängliga och flärdfria väsendet, den tillmötesgående vänligheten och välviljan; då har man också i allt detta den enkla och naturliga förklaringsgrunden till det enhälliga omdöme, hvarom jäg hyss talade. 1 Det är nu till denne utmärkte, ef oss så högt. uppburne man, som vi vilja framföra en Yarm och uppriktig tacksägelse för den icke ringa lyckan vi åtnjutit, att så länge få ega honom såsom ledare för våra öfverläggningar. Men härvid påtränger sig likväl också en annan tanke, då vi erinra oss, att detta ur djupet af våra bröst utgående bjertliga tack! jemväl för mången blir ett sista farväl! Vi skiljas snart och många ibland oss skola troligen aldrig mera återse hvarandra. En stor skald har sagt: i Af afskedsstunden adlag allt till dyrbart, Och ingen bitter tanke tar man med Till kärlekens och fridens stilla bygder. Må dessa vackra ord äfven för os3 blifva en sanning; må det tillåtas mig yttra den önskan, att de hugg vi utbytt med hvarandra under stridens hetta — och som måhända någon gång blifvit skarpare än nödigt varit — äfven måtte vara glömda i samma stund, som gtriden sluar, så att icke något bittert minne sitter var i hjertat emot någon, som man kanske snart nog ser för sista l. gången. ; Men, som sagdt, en förändring måste snart inträffa i Andra kammarens sammansättning, till följd af de nya Val gom förestå. Andra stämmor skola höjas i rådslagen om samhällets behof; andra händer — eller åtminstone till en del andral händer — skola taga vård om dess angelägenlieter. Men — och må det tillåtas mig att här begagna vår ärade talmans egna ord, som vida bättre och skönare återgifva mina tankat; än jag sjelf skulle kunna uttrycka dem — huru sot helst emellertid personerna må vexla och hvilka mindre skiftningar för öfrigt i vårt samhällslif må förekomma, så står dock Gud ske lof fäderneslandet sjelf orubbadt qvar i besittning af sin urgamla borgerliga frihet, sina vördnadsbjudande institutioner och sin rika kultur. Det är detta från fäderna lemnade arf, folkets ombud hafva att i främsta rummet omsorgsfullt vårda och förkofra. Ja, huru som helst personerna må vexla, huru som helst stämmorna må ljuda; den personen och den stämman, som vi så gerna sett och hört såsom den främsta ibland oss, den skall, dessbättre, ehvad förändringar som eljest kunna förestå, ganska säkert icke komma att saknas. Och under denna, till visshet gränsande förhoppning, är det som jag nu har den äran att föreslå skålen för vår Högt aktade och värderade talman — en skål, som i sig innefattar icke blott en varm och innerlig tacksägelse för det förflutna, utan ock en lika varm och innerlig lyckönskan för det tillkommande. Herr talmannen och biskopen Sundbergs skål! — Fatemnt. Kommerskollegium har tillagt. Heinrich Voelter patent under 10 års tid å af honom gjorda förbättringar af såväl maskiner för beredning af trä-pappersmassa som ock andra till pappersfabrikationen hörande artiklar m. m. — Borgared aflades i dag inför handelsoch ekonomikollegium, efter erhållet burskap, af fabriksidkaren A. M:son Berger och trädgårdsmästaren J. O. Blomberg. — Bethelkaptensinvigning. En högtidlio akt eode i söndass e. m. rum 1 Carl Johans