Aftonbladet – 8 maj 1869, sida 7

tillade Anatole, hvilken icke visste hvad han skulle tänka om alla dessa steg, som han hört på trädgårdsgångarne, detta stundtals framskymtande ljussken och dessa mystiska figurer, som tycktes befolka det annars så tysta och från menskliga besök fria stället. Vi måste öfvertygåa oss om hvad som förehafves derborta, hviskade han och bad kamraterne följa sig. Han började frukta, att man lockat Heloise i någon snara och att hon kanske just i detta ögonblick vore i stort behof af hans hjelp. De tre målarne smögo sig med försigtiga steg fram emellan träden och hunno snart den det af trädgården, d:r den gamla paviljongen var belägen. Ånatole gick i spetsen. Han letade rätt på dörren, vid hvilken han en föregående natt upptäckt den besynnerliga figuren, rhvilken han sedermera trött sig igepkänna herr Carmouche. Till sin stora öfverraskning fann hän dörren icke stängd, utan endast tillskjuten. Han sköt upp den och trädde in ipaviljongen, följd af de tvenne andrå koönstnärerne. På golfvet innanför dörren stod en liten blindlykta, med endast till hälften tilldragen lucka. Ett svagt sken föll från lyktån och gaf de inträdande tillfälle att taga rummet i betraktande. Det var temligen stort och tycktes upptaga större delen åf den gamla paviljongens -bottenvåning. Midtpa golfvet stod ett bord, hvarpå befunno sig åtskilliga glaslådor, skri och askar, alla fyllda med gamla mynt. Aha, der ha vi en del af myntfabriken hviskäde Jaune-de-Chröme. Det ser snarare ut som ett litet myntkabinetts, invände Anatole. Det är ju bare I gamla mynt. . GAM eller unga, det Kan göre detsam