Aftonbladet – 7 maj 1869, sida 2

— Emigrationen. Med ångfartyget Scandinavia afreste i tisdags från Göteborg till Leith omkring 500 utvandrare, för att derifrån med pAnchor Lines ångare vidare befordras via Glasgow till Newyork. MUSIK. Gårdagens konsert i k. operan gafs af fru Louise Michaeli för i det närmaste fullsatt salong och blef genom blomsterregn och entusia-tiska bifallsyttringar ännu ett talande vittnesbörd om den beundran och de sympatier, som den frejdade sångerskan för alltid eröfrat åt sig hos vår nusikaliska allmänhet. Till ämnen för aftonen hade fru Michaeli valt en alltigenom ädel och högstämd, i sin första afdelning förtjusande, concertaria af Mozart; en här -ej förr gifven storartad qvartett af Hendel; en praktfull duo ur Semiramide, af Rossini, samt den aria med variationer, som de Beriot komponerat för och tillegnat Henriette Sonntag. I utförandet af dessa olikartade nummer motsvarade konsertgifvarinnan till fallo publikens-högspända förväntningar; den herrliga stämman skördade i Mozarts aria verkliga triumfer, och de begge koloraturnumren, bland hvilka det senare äfven lemmnade -tillfälle att lägga i dagen. en varm känsla, vittnade segerrikt om en talang och färdigbet, som, i sin genre, icke inom vårt musikaliska samhälle eger ett motstycke. Fru Michaeli, som efter hvarje uppträdande hyllats med inropningar och buketter, blef efter Beriots aria tre gånger inkallad af det tacksamma auditoriet. I Mozart-arian, hvars senare afdelning ej tycktes i fullt lika hög grad som den förra vara föremål för hennes beundran och omsorg, ackompanjerades fru Michaeli med stor förtjenst af prof. dAubert; i qvartetten af Hendel biträddes hon af fröken Jacobsson samt hrr Arnoldson och Willman; och i duon sjöngs baspartiet af hr Willman på ett sätt, som Jände hans förvånansvärda koloraturfärdighet till mycken berömmelse. I konsertens vokala afdelniog ingick härjemte den sublima Fidelioarian, sjungen af fru Jacobsson, som derför belönades med inropning. Den instrumentala afdelningen hembjöd åt kapellet lika svåra som maktpåliggande värf i de tre tondikter af Beethoven, som utgjorde det väsentligaste af dess innehåll, och bland hvilka den mästerligt stiliserade Ouverturen till Coriolanus af Collins särskildt ansträngde violoncellerna; Fidelioarian gifver de ackompanjerande blåsinstrumenterna en uppgift, nästan omöjlig att lösa utan något vank och lyte, samt A-dur-symfonienändtligen på det strängaste anlitar snart: sagdt hvarje tänkbar resurs hos en fullsatt orkester. Då vi emellertid haft månget tillfälle att i samtliga dessa prestationer vitsorda det omsorgsfulla och sannt konstnärliga i hofkapellets anoch utförande, behöfva vi denna gång blott instämma i det synnerligen lifliga bifall, som nu, och särskildt för den herrliga symfonieh, från allmänhetens sida kom desamma till del. Då Sömngångerskan af Bellivi, efter lång frånvaro från kungl. operan, sistl. torsdag återupptogs derpå fick man för första gången nöjet att se och höra signora Sorandis framställningaf Amina. Den värdaartisten uppenbarade i detta, detaljvis utsökt vackra, parti all den naivete och grace, man af hennes tolkning hade att vänta, sjöng sina begge arior med mycken finess och konstfärdighet och visste förträffligt tillgodogöra sig de många täckheter, i musikaliskt som dramatiskt hänseende, uppgiften erbjuder; raen lyckades deremot ej fullt värdigt uppbära den djupt gripande scen, andra aktens final, som är operans glanspunkt, och hvarom Stockholms allmänhet, med Jenny Linds storartade tradition i erinring, kan vara synnerligen vogräknad. Hr Ambrosi (Elvino) tycktes i första akten, särdeles hvad rösten angår, mindre lyckligt disponerad, hvarföre den genom sin djupt kända och sanna erotik intagande första duon till ej ringa grad förlorade sitt intryck. Småningom genomvärmd af rollen, framstod han emellertid under dess fortgång mera till sin fördel. Om hv Willmans Rodolfo och fru Strandbergs ännu mindre betydande biroll är, hvad utförandet beträffar, intet annat än godt att säga; man kunde blott önska att uppgifterna, genom att gifvas in extenso, gjordes bättre motsvarande sådana artisters förmåga och omsorger. I sista akten fick man. nu lyssna till ett ganska vackert ensemblenummer, hvars tillvaro i operan hitintills varit c3s obekant. Oaktadt sin skenbara torftighet i harmoniskt orkestern och särskildt blåsinstruoxnenterna icke så litet att sköta. Kapellet, anfördt af hr Dente, spelar emellertid sin roll på ett tillfredsställande sätt. Körens temligen envisa närvaro och ingripande i den dramatiska och musikaliska intrigen är egnad att i sin mån försvåra den lyckade framställningen af det hela. Sin spökhistoria framförde kören ;) illa, men för åtskilliga obetydliga fraser, som här och hvar förekomma, skulle mera jemnhet och ackuratess varit att önska. — Operans första representation gafs för godt hus. Signora Sorandi hyllades med blomnor och det hela vann rätt lifligt bifall, kuten kelbet, ja nästan seende ger operan Morrastasleg allriösec leaf