Aftonbladet – 5 maj 1869, sida 3

av fl RO SM an nn fe REA VE DID VV futgifterna 366,653 m:k 20 p. Inkomstern: öfverskjuta således utgifterna med 76,556 m:l t145 p. i UTRIKES, 0FRANERIKE. ) DLagstiftande kårens upplösning har ickt M afbrutit senatens arbeten; denna kammare ä! vf fortfarande samlad och har att gifva sic vf sanktion åt budgeterna samt öfriga af lagI stiftande kåren mot sessionens slut antagna lagar. I afvaktan på att utskottens betänI kanden hinna uppsättas och inkomma, sys-selsätter sig senaten med några inlemnade petitioner, af hvilka en icke saknar intresse. f) Det begärdes nemligen helt enkelt i denna, , Jatt jesuiterna skulle förvisas från det fran-ska området. Senaten lade petitionen till handlingarne efter att med god smak ha hört Stgur dAguesseau och baron Dupin hålla hvart sitt lofial öfver denna orden. Grefve Boulay de la Meurthe försökte väl påminna om, att jesuiterorden icke kunde såsom korporation existera i Frankrike, så att petitionen stödde sig på lag, för såvidt fråga var om jesuitkongregationer. Men ehuru denne talare helt kort framställde denna anmärkning, åhördes han af senaten med otålighet, och baron Dupin skyndade att Jåta honom förstå, att den tid var förbi, då det gick an att göra åtskilnad mellan jesuiterna såsom :lindivider och samma jesuiter betraktade såsom korporation. Segur dAguesseau yrkade )1 sin itver att försvara dessa förföljde, att :I senaten skulle besluta la question pråalablen, d. v. s. att petitionen ej skulle få företagas till behandling, då läggandet till handlingarne tycktes honom vara en alltför lindrig åtgärd, loch hans yrkande vann endast derför icke I bifall, att det skulle ha varit något besynInerligt att, sedan diskussionen haft sin gång, besluta la question prealable, som just har till ändamål att förhindra diskussion. ENGLAND. Underhuset antog den 28 April till andra läsning ett af Denman väckt lagförslag, som går ut på att afskaffa vittneseden. Enligt förslaget, hvars princip nw är antagen af underhuset, skall vittnet endast afgifva ett löfte om att tala sanning, för hvars uppfyllande de för mened stadgade straffen anses utgöra en tillräcklig garanti. .Det är ganska egetn, anmärker i anledning häraf Indep. belge, att det bigotta och formalistiska England, att ett land med statskyrka äfven i denna punkt ; går framför de länder, der religionsbekännelsernas jemnlikhet och rättigheten att icke bekänna någon viss troslära äro högtidligt påbjudna i statsförfattningen. Ehuru de engelska statsmännen nu äro villige att göra Irland eftergifter, tyckes sinnesstämningen derstädes vara lika fiendtlig! mot England som någonsin. Karakteristiska upplysvingar i detta afseende meddelas i följande korrespondens den 28 April från Lon-j don till Kölnische Zeitang: Det har redan! ofta blifvit anmärkt, att det beror på ett missförstånd af förhållandena, om man tror, att den feniska rörelsen genast kan bringas att upphöra genom liberala reformer i Irland. Hvarken afskaffandet af den protestantiska statskyrkan eller en genomgripande reform afi landtbruksförbållandena skola tillfredsställa de feniske agitatorerne; ty deras sträfvanden gå ut på att lösslita Irland från Storbritannien. De skulle helst se, att en ministere af den gamla toryskolan, hvilken icke ville gå in på några irländska reformer, sutte vid styret i London. Män sådane som Gladstone och Bright göra allt hvad som står i deras makt för att förminska missnöjet på ön. ochj kunna de också icke omvända de verklige fenierne, så kunna de åtminstone uträtta så mycket, att anledningen till upphetsande agitationer försvinner. Huru. de förstockade agitatorerna bete sig, finner man af det exempel, som OSullivan, den bekante borgmästaren i Cork, nyligen har gifvit. I går afton var i Cork en festmiådag tillställd till ära för de båda fenierne Costello och Warren, som blifvit försatte på fri fot. Borgmästaren förde ordet, och sedan han hade hållit flere upphetsande tal, förherrligade han i en ve FE FE VW skål för våra landsflygtige landsmän de s. k. martyrerne i Manchester och förklarade derjemte, att OFarrell, som afrättadesi Australien, derför att han gjort ett mordförsök mot prins Alfred, hade varit lifvad af samma ädla och patriotiska känslor som deltagarne i festmiddagen. OFarrell hade efterlemnat ett minne, som stode så högt, att han måste ställas vid sidan af hvilken som helst af de män, som hade offrat sitt lif för Irland. Dessa vanvettiga yttranden mottogos af de närvarande med bifallsrop; de måste således tro, att irlands belrielse från det anglosachsiska oket skulle kunna ha vunnits genom ett mord på en af drottningens af Irland söner. Warren, den ene af festens hjeltar, begagnade den frihet, som den engelska regeriogen nyligen hade skänkt honoom, till att framkasta hotet, att det fanns ett bättre medel för folket än konstitutionnel agitation, och det var irländarnes shillelagh (en käpp med blyknapp, den irländska allmogens käraste vapen). Regeringen har ställt väl till åt sig genom sina benådningar, och dessa tal skola åter gifva anledning till allvarsamma aterpellationer i parlamentet. Det måste naturligtvis också göra ett obehagligt intryck, att kommunalstyrelsen i Cork först efter en häftig debatt har antagit ett förslag att inbjuda prins Arthur, som för närvarande reser i Irland, att besöka staden i anledning af den tillstundande kapplöpningen. Det var åter OSullivan, som i förening med ett halft lnssin likasinnade medlemmar i kommunalstyrelsen ifrigt bekämpade detta förslag, men han stannade dock i minoriteten. Det behöfves för öfrigt något mod hos prins Arthur för att besöka en stad, der mordförsöket mot hans bror kan berömmas såsom en bjeltedat, och detta af ställets högste embetsman. Man itnöjer sig likväl icke endast med ord och omröstningar; från Irland berättas äfven om händelser, som motsvara de hållna talen. Fartyget Gertrude, som låg för ankar i Victoriadockorna i närheten af Cork, hari dessa dagar blitvit anfallet af en hop beväpnade män, som togo en mängd gevär, bajonetter ah nicstalar Nat har saba Ivalate nAlsan AS AAA l et pA hy